i'm not feeling good

Det är bajs bajs och bajs , när man nyss tror att livet kan vara det mest underbara som finns, så får man minsann allt tillbaka i ansiktet, nog för att jag trodde att jag kunde må dåligt, men det här är nog till gränser av jordens undergång.
Lyckligare än någonsin åker man hem från Köping och vet att man ska träffas helgen efter, Adde lanar hela helgen och min far berättar att vi inte ska åka till Sthlm och jag får reda på att jag ska få ta hand om Bo , så jag säger "Skitsamma, jag kanske kan säga att vi kan träffas helgen efter" , YEAH RIGHT ! För i helvete att turen ska vara på min sida , samma dag som jag tänkt föreslå det kommer slaget , det tar slut , han orkar inte med avståndet och jag kan säga er att mitt liv rasade verkligen samman.
Ni som har varit med om det, vet precis vad jag talar om.
Att tänka tanken på att gå vidare finns inte , tiden står helt stilla och man vill se allt som ett skämt , jag tror jag fortfarande ser det som ett skämt och vill att allt ska bli som vanligt , att detta dåligt spratt som får en att må så jävla dåligt ska gå över och att "dolda kameran" teamet ska kliva fram och säga att man har spelat bra.
Så enkelt är det inte. Under nästan två veckors tid så är det bara en dag jag inte gråtit på, jag har fortfarande knappt sovit i min egna säng eftersom jag tänker då alldeles för mycket, ist sover jag på soffer och i brorsans säng för att kunna se på film på datorn.
Förstår ni hur svårt det är att stänga av allt, från att ha pratat varenda dag i nästna 3månaders tid , till att knappt höra av sig, och ni ska veta att under gårdagen spårad allt ut och jag visste fan inte ens vad jag höll på med.
Man tänker på den andra 24h om dygnet , är man inte vaken och tänker , så drömmer man och det gör ont hela jävla tiden.
Jag tror inte ens jag tänkte så här mycket på honom när vi var tillsammans , det är nästan mer nu , och jag hatar att jag är känslig och har svårt för att gå vidare , jag hatar att jag lever i min drömvärld i hopp om att allt ska bli som det var förut, men i sånnafall skulle jag gärna önska att jag kunde bo i Sidensjö igen och vara 6år gammal , då det var mitt liv.
I samtidigt mitt i detta helvete så ska vi flytta, jag vill verkligen inte längre , jag tror inte ens jag vill börja skolan längre , om det nån som kan tänka sig hjälpa mig att gräva ner mig så får ni gärna höra av er.
Om ni bara förstår hur less jag är på den här stan , så fort jag går ut gymnasiet ska jag sticka , det kan jag lovar er , jag ska dra söderut och jag vette fan om jag någonsin kommer tillbaka.
Jag önska jag kunde flytta nu , och ni förtstår nog vart , det känns hemsk att bli straffad för över vart man bor, men jag kan inte ge upp allt här nu, även om det känns så.

Det enda ljuset jag har kvar nu är faktiskt Bosse , jag håller på att få rida igång honom och han är den som ljusar upp dagarna lite, om jag inte skulle ha honom nu , tror jag faktiskt att jag skulle banga ut från det här livet och säga Game Over.

Vart är det där Dolda Kameran-teamet när jag väl behöver det?

"Du hatar honom för att han förstörde något så underbart som du aldrig förut upplevt"


/grassmonkey


image25

Kommentarer
Postat av: Sandra

Du och jag kan ta varann i hand då..
Kram

2007-08-12 @ 16:02:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0