sweet dreams

Vad konstigt det känns att blogga utan att riktigt ha någon åsikt, det är så annorlunda. Nästan jobbigt att ta tag i det då.
Jag får väl klaga lite på att jag håller på att bli förskyld, riktigt ordentligen dessutom och det passar INTE nu , eller jo , jag kan vara sjuk fram till onsdag , sen måste jag vara frisk. Kan man beställa det så?
Sen får man väl hälsa att man mår mycket bättre nu för tiden, riktigt jävla bra faktiskt!
Och tro på fan att man inte håller på att kära ner sig - IGEN !

"everybody hurts sometimes"

/grassmonkey

image39

it's a day that i'm glad i survived

Ja ni, vad säger man?
Jo man säger JÄVLA FEGA SKITSTÖVEL!! Eller nej, jag har kommit över det, jag bryr mig inte, samtidigt som jag gör det. Hur går det till?
Tack och lov är jag inte lika arg längre, det var värre förut, men då var det kul att vara arg. - jävla idiot.

Jäklar vad mycket jag hade att göra igår, men jag fixade det, det mesta iaf.--

Föressten så vet jag att jag har några små bloggläsare så typ HEJ HEJ!

Gud vad oseriös den blogg blev, skärping tills nästa gång, nästa vredesutbrott eller sorgsna dag.

"i wanna die with you"

/grassmonkey

image38

we've learned to run away

Oj vad längesen jag skrev!?
Eller var det kanske inte det?
Det är lite jobbigt att vara hos pappa, har ingen dator, inget internet, dom enda tv kanalerna som fungerar är 1,2,4,6 och några andra skräpkanaler och mitt rum börjar inte ens bli färdigt, så än så länge bor jag fortfarande på brorsans rum!

Hur mycket har jag missat att få skriva av mig då? En hel del? Jag har ju glömt bort att berätta vilket trevligt bråk jag har genom gått... men vem kan ni ju gissar er till... jag tror iallfall det aldrig blr samma sak igen, om det ens blir kontakt igen är ju en helt annan fråga..
Men ibland och för en gång skull, känner jag att jag har riktigt jävla rätt, en känsla som jag gärna behåller om jag får.
Sen är det ju inte mindre förvirrande av alla andra små kryplingar som springer omkring, jag har bara lust att skrika ut allt... synd att ingen vill lyssna!

Nånting jag tycker är intressant är hur mycket jag kan ändra känslor över bara musiken jag lyssnar på, kanske det är min drömvärld som gör det? Isånnafall får den gärna lämna mig nu så jag kan leva i verkligheten, det vore bra mycket skönare...

Nej nu ska jag dra igenom Heros igen och sen sova...

"vi kommer inte över personen förrän vi träffar någon annan"

/grassmonkey

image37

time is changing everything

Bloggande idag, igen! Jag blir inte förvånad och idag har jag inte ens något att göra utlopp med mina känslor för.
Det kommer nog snart ringas till mig, dags för hjälp med engelskan, huvva!
Jag önskar ibland jag vore av plast, vad härligare det skulle vara, eller, ofta önskar jag att jag var en docka, som inte levde, bara fanns, men inte levde.
För jag vill inte missa något av livet, samtidigt vill jag inte leva det, är det normalt ?
Ursch för att vara beroenda av datorn, allt är ju egentligen mycket bättre utan den, men man missar så mycket och jag hatar att jag och en person går "om" varann hela tiden. Det blir inte mycket snack av det.
Om ni fick välja en superkraft ni skulle vilja ha, vilken skulle det vara då?
Jag skulle vilja läsa folks tankar iaf, tänk hur många man skulle kunna hjälpa...
Haha, vad jag svamlar idag, jag tror jag ger mig för idag!

"it's over"

/grassmonkey

image35


opens up for nobody

Tänk att jag bloggar idag, igen! Det är ju som jag säger, jag mår bättre av det, konstigt nog.
Och jag skiljer så mycket på bloggarna, den här skriver jag ALLT i, den andra är det ju mer strikt, så den här vinner nog i längden.

Jag har kommit fram att jag inte borde kolla igenom min bilddagbok på vääääldigt länge, då skonar jag nog mig själv. Jäkligt mycket! Men, det känns liksom som att hjärnan har insett att allt är över och inget plågare mig längre, förutom att man inte känner samma trygghet.. Men det löser sig i slutändan, det är det enda jag vet!

Sen har jag snackat med en mystiskt person, jag förstår inte mig riktigt på honom, haha, att man lyckas vara från dalarna, göteborg och norrland samtidigt fattar jag inte!

Idag var det föressten tävling på SURF, Addis var lite konstig i första klassen, något bättre i andra, men vi hade våra missar , 61% i första och 56% i andra, men jag är nöjd iallafall :)

Imorrn blir det upp för att repa typ hela dagen och sedan spelning på sliperiet på kvällen, inte för att jag riktigt orkar men...

Nej, nu ska jag dra mig.. bort...

"be my baby"

/grassmonkey
image34

how do you feel when you cannot cry

Nej nu jäklar får det vara nog med att må såhär, det är extremt jobbigt och det är ännu jobbigare att veta att jag inte BRYR mig längre, han har gjort sig själv till en svikare, smitare och fegis, allt jag inte trodde var möjligt.
Att se vad som händer mellan två kompisar, där en ser till att allt händer och den andra ser på, för snäll för att göra något. Jag förstår det bara inte, vem av dom är det som ska vakna upp? Jag hoppas iallafall att den förstnämna blir mogen någon gång och kan bli vuxen. Man får inte allt här i världen och ja, jag kommer skratta honom rätt i ansiktet när han inser det.
Och att jag sedan inser hur patetisk jag är som sitter här och skriver om allt, men det är skönt att bli av med det, även om så en halv person läser det, så är det jävligt skönt!

Nej, man kanske borde sova, imorrn blir det Umeå med Adrienne.

i just wanna feel the things that you feel

/grassmonkey

image33


walk this way, talk this way

Har ni tänk på att vuxna alltid säger till oss i tonåren, "Tänk på att vara förebilder för dom yngre. Gör si gör så, men gör absolut inte sådär!"
Idag på media kundskapen pratade vi om kroppspråk och hur man uttrycker sig.
Han tyckte att vi någon gång skulle testa gå och le mot personer vi mötte, eftersom han påstod att personen man mötte skulle le tillbaka.
Jag själv testade det på en tant nu på väg till Järven, inte tusan log hon tillbaka och då kände man sig bara genomskinlig.
Borde det inte vara så att dom äldre, vuxna, borde se sig själv som förebilder, och därför borde DOM gå runt och le när man möts, inte bara mot dom dom känner utan alla!
För annars är det ju onödigt att lära ut om hur man ska bete sig, när man själv inte gör det.
Och föressten, varför kan man inte bara gå runt och le, om man är glad? Varför ska man alltid behöva se moloken ut såfort man sätter foten utanför dörren, för man VET att när man ändå visar sin glädje, får man ingen respons.

Det finns så mycket man vill ändra...

/grassmonkey

image32

be my baby

Nej nu jäklar! Nu är jag arg, deprimerad och glad på samma gång! Hur lyckas jag?
Han har, (ja jag vet att jag pratar för mycket honon) verkligen gjort det dummaste han kan göra, det trodde jag aldrig om honom.  Att svika en vän på det sättet, när man säger att vänner och familj alltid ska komma i första hand - kiss my ass med den teorin!
Han lever i sin egna värld, egna bubbla, där han väljer personerna som ska få befinna sig där och om man inte anpassar sig så blir man utknuffad. Det han inte verkar förstå, är att vissa personer inte kommer tillbaka, dom hittar andra bubblor där dom inte blir utsparkade, så fort dom gör något fel.
Jag trodde aldrig att han var så martyr och egoistisk. Aldrig!
Just nu kan jag aldrig förstå hur jag kunde vara tillsammans med honom, jag trodde aldrig han skulle hantera livet såhär efter. Det känns som något är så fel, men att man inte ska tro det.
Jag blir så förbannad när folk tillåter sig behandlas på det där sättet. Stampa ner foten och säg att du fått nog.
Du är värd något så mycket bättre!

Nu ska jag berätta min glädje, jag tävlade idag och Adrienne var så duktigt. Vi red på 63%, vilket är det högsta jag någonsin ridit på och vi debuterade även LA, dock bara med 53%, men jag är nöjd, för hon var riktigt arg på mig.
Vi vann faktiskt, eller okej det var en delad seger. Men ändå, vi är inte sämst.


"it's gona take a long time to love"

/grassmonkey

image31

RSS 2.0