collide

Hur orkar jag? Två blogg-inlägg på en och samma dag, men samtidigt måste jag sneaka in att jag mår bättre nu. Min häst var helt underbar idag och jag skrattar alltid någon gång när jag är med honom, han gör mig verkligen glad och lycklig. Ta till exempel nu, när jag sitter och ler åt hur underbar han är. Han är verkligen hela min värld och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

Samtidigt är jag rädd. Vad händer när min syster flyttar? Hur ska jag klara av allt själv? Jag känner mig hjälplös utan facit i hand. Pengar? Vart får man dom ifrån? En stallplats? Inget man trollar upp ur bakfickan.
Jag erkänner, jag är riktigt jävla rädd.

/newbie

duck and run

Jag fortsätter med min kretativa sida, här kan jag gömma mig och låta min tankar vandra hur som hellst.
Går dagen inlägg blev ett fjasko, dåligt skrivet och väldigt underliga meningar. Men ibland måste det få bli så också.
Jag gjorde bort mig igår, sa dumma ord som aldrig borde fått komma ut och nu är jag besviken på mig själv.
Jag vill ta tillbaka allt, försvinna ner i det just nu, kalla jordskalet, gärna kunna tjuvkika på folket ovanför mig. För jag är under er, jag är den pölen som jag själv trampar på om och om igen och jag tror aldrig att det kommer förändras. Någonting jag har lärt mig, är att aldrig - aldrig lita på någon. Blir man sårad är det värre än när man försöker skydda sig själv.
Jag vill att mitt år ska bli bra, det fick en jävla bra start, sen gick det segt, bakslag och nu hoppas jag att det går mot det bättre, jag är så less på att tycka synd om mig själv. Det är här man måste stå och balansera på ett ben, antingen tar man ett kliv mot riktningen och berättar precis allting för någon man tror man kan lita på, man riskerar att förlora allt, men samtidigt vinna, vinna en känsla som inte går att beskriva. Eller så klivar man ett steg bakom, gömmer sig bakom sitt skal och hoppas att ingen ska hitta en och fråga hur det är.
Jag känner att jag alltid gör samma misstag, jag berättar allt, utan att ens tänka igenom det först, det är där jag förlorar och ångrar mig i efterhand, varför sa jag det, varför gjorde jag det. Ibland önskar jag att jag var ner försiktigt.

Ursch, jag klagar alldeles för mycket nu för tiden. Men vart försvann min livsgnista? Jag efterlyser den med stort behov.

/newbie

apologise

Varför försöker jag fortfarande, ger mig själv falska förhoppningar. Vad håller jag på med?
Det blir inget mer, det funkade inte. Jag lever fortfarande i min förbannad drömvärld och jag önskar den verkligen kunde försvinna. Eller att det blev som det var för en vecka sen... Lugnet tillbaka, inte pulsen som anfall och jagar mig runt runt, jag känner mig förlorad och vilen. Aldrig nog kännt mig så liten.

Min natt var hemsk, det var stressande, overklig, men samtidigt verklig, allt spelades upp igen och igen.
(och nej barnen som läser, det är inte det ni tror om att det är)


i'm fallin apart.

/newbie

image55


i should know who i am by now

Rubriken stämmer riktigt bra in på mig idag, jag fick mig plötsligt en tankeställare, vem fan är jag egentligen? Vad vill jag med mitt jävla meningslösa liv, jag förstör ändå allt det bra jag har.

Jag har haft en trevlig dag, stallet nästan hela dagen och mycket skratt nu på kvällen, det känns skönt med fred.

Vet inte hur mycket längre jag klarar av allt det här, allt som kommer tillbaka om och om igen. Det känns som vi inte är klara. Det borde vara mer. Det borde vara vi. Du är bättre än alla andra.

Jag är rädd.


Mighty Bouncer - You complete me

Bilden passade bra idag, det kanske kommer mer random skit senare.

/grassmonkey

image54

beautiful disaster

Jag tror jag är tillräckligt uppvärmd för ett nytt blogg inlägg nu, eller nej... jag måste kissa...

sådärja, nu är jag tillbaka, men godis och dricka dessutom, dubbelt upp! Synd att jag ätit godis redan så jag känner mig lite less på Brio, Maltesers, Fazers Choklad, Marabou nonstop, och Fruktzoo, nej nog med frestele.
Så vad ska jag blogg om för vettigt idag, ja om jag ändå hade tänkt på det innan.

Jag har kommit på hur lättpåverkad jag är, läste ett blogginlägg av någon annan och vips så försvann mitt glada humör, men som tur är så har jag hittat tillbaka till det nu.
Mitt liv är jäkligt bra nu, jag har min älskade häst som var på riktigt bra humör idag, vi bara busade runt en vända i skogen han hade öronen framåt hela tiden och var som ett solsken. Jag blir lycklig varje gång jag ser honom och ibland tror jag faktiskt att han också blir lycklig.
Det var det första, det andra är att jag äntligen har slutit fred med den personen som förstörde mitt liv för sex månader sen och ignorerat mig sen dess, men hursomhelst så känns livet mycket lättare och gladare för det, tönt jag är.
Min kväll igår var väldigt bra med en massa kompisar och den åter så roliga youtube.

Förövrigt, allt jag skriver är impuls och jag kommer på det när jag skriver.

Det är viktigt att inte ta livet för givet
-Scrubs

/newbie

i'm no superman

Ja jag vet, jag bloggar som fan just nu och det måste bli riktigt tjatigt, men jag måste få skingra tankarna lite... för fan vilken jävla dag det var idag.
Blev en massa tjaffs på idrotten och vi var några som mer stod bakom en dörr och lyssnade istället för att stå i mitten och lyssnar på dom. Jag tror inte ens dom märke oss, det dumma var väl att man fick höra mer än vad man ville.
Det brast verkligen för mig vid en tidpunkt där, den där känslan att man inte duger till längre kom väl krypande tillbaka och jag har insett att det kommer föralltid vara en förstor förhoppning att få se ut som man gör, men blir aldrig accepterad för den man är.
Hög press känner man, fast jag vill hellre ge upp helt. Har varit med om mer än jag orkar redan.
Har bara lust att fly vidare säga hejdå och jag skulle aldrig ångra det.

Mighty Bouncer, the one and only - den enda jag har kvar på denna jord.


Jag som sagt är stort Scrubs-fan har hittat min favoritdel i hela serien, med världens finaste musik. Som tur är finns filmen på youtube så jag ska sprida den vidare.. Ha!
Har ni märkt hur mycket enklare det blir att blogga om man lyssnar på deppig musik samtidigt?

Jag rekomenderar artisen Joshua Radin iallafall.

All you have to do is cry.
- Joshua Radin

/newbie

i can't do this all on my own

Som jag sagt flera gånger tidigare, jag är helt såld i Scrubs. Har dock bara hunnit till säsong 3 än, så måste nog dra upp tempot lite granna.

Har tränat med hästarna i helgen, igår var det Bosse för Berit, han var verkligen jättefin, idag hade jag Adrienne för Berit och fick låna Chester (en ridskolehäst) till Camilla. Adrienne gick super och efter ett tag skötte sig även Chester, men fy fan vilken jävla träningsvärk jag har just nu.

Måste bara påpeka att min katt är vääääldigt jobbig just nu, allstå, jag skriver, tittar på scrubs - samtidigt som jag har en katt som står precis framför skärmen - oj där kastade jag bort honom.

Läste även igenom några av mina kommentarer och (ånej nu kommer jag låta mjäkig) det var nästan så jag fick en ångest attack. Jag kan verkligen inte prata med folk om problem, för hell no man ska inte klaga, ursch fega skit!
Aja hur som hellst, kan berätta att jag saknar henne till tusen och saknar alla minnen....

Nu måste jag nog gå innan min katt äcklar ihjäl mig med sin kattmatiga andedräckt...
Jag måste nog ha vatten.

Och vad fan är det för fel på den här bloggen?

/newbie

come around

Jag tror att man kan känna igen sig i mycket av vad andra människor säger och skriver, man blir nästan lite förbannad och tänker "Shit, sådär känner jag också, varför kunde inte jag uttrycka mig på det sättet". Man kan nästan för ett kort ögonblick känna sig svartsjuk.

Jag skrev en låt igår. Den heter "Cause we all stand alone in the end" och jag tror på den texten, men jag kommer verkligen säga imot mig längre ner.

Idag vet jag nästan inte varför jag skriver, det kliade så oerhört mycket i fingrarna tidigare idag när jag jobbade, men det försvann någonstans på vägen.
Jag tror jag oroar mig för mycket.
Bosse verkar inte må bra och jag får såna jävla skuldkänslor så det nästan gör ont.
Hur tusan ska någon som inte kan prata kunna beskriva vad som är fel? Det är så himla frustrerande.
Och kom inte och säg att jag är dum i huvudet för att jag älskar mig häst, för det gör jag. Kalla mig vad ni vill, jag bryr mig inte.

Jag har bara en sak kvar att säga;
Om du har hittat någon du verkligen bryr dig om, så är det viktigt att släppa dom små sakerna, även om du inte kan släppa allt, för det finns inget värre än att känna sig ensam, hur många människor man än omges av.

People are not meant to be alone.

Vad var det jag sa?
/newbie

unwritten

Skriv mer sägs det, av dom få personer som läser. För mig kvittar det egentligen vilka som läser, jag skriver faktiskt bara för mig själv, för att få ut känslor som löper omlopp, kunna läsa själv hur jävla patetisk jag är.
Åhej jag tycker synd om mig själv, buhu. So what? Vilken jävla människa ska bry sig.
Time to face the fact. Man är ensam här i världen. Helt jävla ensam.

Jag blir iallafall rädd när jag tänker på det. Jag kommer att misslyckas ensam.


Förövrigt är jag beroende av Scrubs. Jag tror jag är lite hemlig kär i JD och eftersom mamma och Maria tycker han är ful så får jag ha honom för mig själv!
Jag håller nog på att bli lite som honom, eller jag har nästan börjat med att vrida bort huvudet för att fantisera.. Skämmande...

Idag är det iallafall alla hjärtans-dag. För mig är det en överskattad skitdag där folk ska köpa massa dyra presenter till dom som dom älskar. Jag älskar ingen, eller min häst är ett undantag, men jag tror inte rosor är så bra för hans matsmältning.
Förra året klev min mamma upp klockan 6 på morgonen och gjorde våfflor. Det gjorde hon inte iår.
Min mamma är rätt bra, fast inte när hon är arg.

Tillbaka till hjärtorna iallfall. Som sagt, jag blir nästan irreterad på allt daltade som har med dena fjantiga "högtid" att göra, eller heter det högtid? Fjanttid? Specielldag? Jaja, kalla det vad man vill, men jag har aldrig varit den personen som springer runt och visar mina känslor. Det klarar jag mig bra utan och jag klarar mig bra utan denna dag också.

Peace Out.

No one else can feel it for you

/grassmonkey

image53

tystnad

Jag har så mycket att så säga, men jag kan knappt få ner det. Det hugger till varje gång jag får fram dom rätta orden, dom passar just då, i det ögonblicket, sedan försvinner dom igen.

Mitt liv, har ni någon gång tänk på dom två orden, har ni någon gång tänkt på ordet liv. Hur mycket det betyder egentligen. Mer än allt annat i världen.

Gå vidare, jag har gjort det, jag vill tro att jag har gjort det. Vad är felet med att vara vänner? Rädsla? Ångest?
Fan för dig, jag orkar inte längre. Jävla fegis.

Tusen ord, inga puzzelbitar som faller på plats, om jag ändå kunde få dig att förstå. Att du är omöjlig.
Jag tror inte på något eller någon. Jag är rädd, för att mista det vackraste jag någonsin haft, att jag ska sabba den här chansen, som jag gör med så mycket annat. Jag sabbar allt jag rör vid. Jag önskar jag kunde blunda och gömma mig.

Lifes tuff, som man säger jag tror det är sant.

Ursäkta mitt frispråk och inte sammanhängade meningar idag, jag har nog haft en smärre ångestattack idag vid lunch, det var därför jag försvann. Jag önskar jag hade gjort det helt.

Förstå meningen med texten och du har förstått mig. Jag önskar det fanns någon.

Tänk om jag har fel.
Jag kan ha fel.
Celsius

Cause I've started falling apart I'm not savouring life
I've forgotten how good it could be to feel alive.

/grassmonkey

music is my world

Musik är faktiskt nog en stor del av mitt liv, men nu idag när jag satt och tittade på ztv så blev jag fan riktigt förbannad. Kan vilken artist som helst slå igenom nu? Om jag var en stockholmare så skulle jag riktigt skämmas över den svenska musiken som görs där nere och när dom dessutom blandar in huvudstadens namn i låttiteln, så är det illa, som ex. Stockholm Callin och Stockholm Senerad.
Jag älskar våran huvudstad, den är hur bra som hellst, så även om inte dom skämms över låtarna som görs i vårat land, så gör jag det!
Sedan kan jag snabbt gå vidare till en grupp/person M.I.A - Papers papers. Nog bland dom värsta låtarna jag hört och P.diddy's nya video, har vi inte nog teknik för att slippa återuppliva dom gammla fula videorna, jag tycker det är näst intill skandal!

Min helg har varit ganska bra, jag var på IKEA igår och köpte grejer till mitt rum och fick äntligen sova där. Har haft lite ångest den här helgen, jag tänker allt för mycket, lever i min drömvärld och det är allmänt ansträngade när den ibland kommer till verkligheten.

Hade även tänk säga några ord om döden. Min låssasbrorsa Björn's kompis dog i fredags, det var han som omkom i bilolyckan i värmland tillsammans med sina föräldrar. (Björn går första året där nere.)
Jag tror inte ens man kan tänka sig in hur man skulle må någon kompis dog, jag menar, dom är ju oftast i samma ålder som en, inte vill man själv dö nu, livet har precis börjat! Förövrigt hade han nog som dog, syskon. Förstå hur det skulle kännas om ens eget syskon dog, plus föräldrarna. Det är nästan så jag skulle ta livet av mig med en gång. Det värsta är att tänka på att någon gång kommer ens egna föräldrar dö, kanske före en själv. Det känns hemskt. Man har ju levt med dom nästan varje dag, man vill aldrig att dom ska försvinna - aldrig!

/grassmonkey


sometimes

Ibland gör hon mig så arg!
"Gör inte så, gör såhär! Sådär är det inte alls, det är såhär!"
Jag vet egentligen inte hur jag står ut... Nu är problemet att jag vill ha en kamera, men jag har inga pengar... Vi måste köpa en sadel, men hon påstår att vi inte har några pengar.
Jag ska fan spara nu och kolla igenom vad jag kan sälja! Jag vill förövrigt ha en ny telefon och ridstövlar.
Det låter väl inte så mycket? Haha
Jag orkar inte lämna in min satans kamera, jag orkar inte. Även om jag gör det, vill jag ha en annan, men som att hon fattar det.

Tack mamma, tack för att du inte förstår.

Förövrigt har det varit en mycket bra dag.
Massa kärlek på mig och min häst som har varit tillsammans 1månad idag.
/grassmonkey

image52

RSS 2.0