Det känns sorgligt faktiskt och det trodde jag aldrig, att jag skulle vara ledsen för att du åkte, du som behandlat mig som skit så många gånger, allt för länge. Men ändå förlåter jag dig gång efter gång och jag tror jag bara har hört ordet förlåt från din en gång, för längesen, då det var mer allvar, men aldrig nu, trots att du sårat mig för många gånger.
Det jag sa trodde jag var en dum grej som inte skulle kännas dagen efter, men det gjorde det och jag menade det verkligen. Dum som jag va kunde jag väl ha hållt det inne i mig i några år till innan det spottades ut och inte fyra dagar innan du skulle försvinna bort, långt bort, för länge.
Ett halvår går inte snabbt, det känns redan som en evighet, men varför i tusan skulle jag sakna dig? Jag behöver dig egentligen inte, inte alls, bara ibland som brukar bli väldigt ofta.

Farväl älskade vän.


/newbie

There are goodbyes that no one cares about
N' others so hard to face
So I'm scared the time is running out
And I see you walk away