Jorden snurrar, dagen påbörjas, kylan försvinner mer och mer när dom första ljusstrålarna når marken.
Röken från dom varma andedräkterna skiljer sig från resten av luften.
Den är som du, för du skiljer dig från oss, du är inte vad du en gång varit.
Och vi saknar det.

För vi, fast du kanske inte ser det, rör oss,  vi rör oss snabbare framåt än du gör. Du drar dig bakåt, som att du tror att det är rätt håll. Och när du gör det, behandlar du oss sämre. För du tänker, att vi finns ju alltid där för dig.
Men har du någongång tänkt, att en dag, då finns vi inte längre. För vi har tröttnat på att vänta på dig, vänta på att bli behandlade som luft. För vi, i skillnad mot dig, rör oss framåt.
Vi har nu tagit oss längre fram i livet och lagt dig på hyllan, du som ändå behandlar oss så illa, behandlar oss som luft.
Vi ser att det finns andra saker, vi behöver inte ta all skit. För vi är starka. Men samtidigt, behöver vi dig.
För vi bryr oss, vi tycker om dig. Men vem kan älska utan lust? Och vem kan andas utan luft? För det var där vi började. Då du fortfarande var en del av våran luft. Men vad är du nu? Det vet vi inte ens själva. Och det skrämmer mig.
Vad tror du? Behöver vi dig? Eller, har du blivit, precis som alla andra?

och ja, den här gången handlar det precis om DIG!

/grassmonkey