min älskade vän, hur mycket har vi inte gått igenom egentligen?
vi har stått vid varandras sidor i över 3år och jag vet att jag verkligen har hittat den bästa vännen jag kan finna.
du gör mig alltid glad och jag kan lita på dig i alla lägen. vi har funnits för varandra under all denna tid, genom gråtande telefonsamtal till sjuka skoldagar med våra egna upptåg som ingen kunde förstå oss på varför vi satte oss i dom situationerna. men samtidigt under alla dom här åren, har vi aldrig bråkat på riktigt. vi har alltid satt oss in i den andras situation och tagit oss igenom dom stunderna utan att så ens kallat den andra ett själsord.
vi har många gången funderar på, hur tusan vi går ihop, för vi är så olika, men ändå så lika. så lika att jag ofta känner mig rädd för hur jag ska klara mig om jag mister dig. vi umgås inte till hälften så mycket som vi gjorde förutm och jag tar på mig en stor del av den skulden. jag vet att jag försummar mina vänner, alla av dom. men jag saknar våra tider vi hade förr, då vi fjantade runt som två kalvar på grönbete och hittat på dom konstigaste sakerna, skrattade åt dom och levde med dom.
för sånna är vi. vi lever för stunden och det älskar jag med oss, det älskar jag med dig.
jag hoppas våra planer håller så att vi kan sticka efter studentet. då jävlar ska vi leva livet. därefter man ta tag i verkligheten som ligger för nära. men först låt fira. låt oss fira oss. för att vi är vi och vi är bäst.
du är min bästa vän. det vet du. och jag älskar dig. tills döden skiljer åt oss.
iallafall om jag får bestämma.

tack emma för att du finns. tack.
och grattis på oss som nu vandrat tillsammans i 3år och 1 månad.

<3