Jag har i många år slarvat med min egen hälsa, 2012 var ett bra år däremot då jag tränade som bara den, åt bättre och gick ner 20kg. Sedan blev jag kär och hamnade i det där träsket och har efter 3år fortfarande inte tagit mig ur det. Önskar jag fick tillbaka motivationen och jag längtar efter att få känna mig stark och pigg, inte som nu, tjock och lat, men det är sanningen.

Nu handlar dock inte det här löftet endast om träning som 99% av alla andras löften utan jag vill ta hand om mig själv på det sättet att gå till frisörer regelbundet, köpa krämer som doftar gott, gå på fotbehandling, åka utomlands osv. Lägga pengarna på mig själv helt enkelt, för det har jag aldrig gjort.

Jag vill även här få bättre rutiner när det kommer till Casper. När han blir 1år (i april) får vi äntligen börja med agility och jag längtar! Dock måste vardagslydnanden bli bättre och med det så måste jag ta mig iväg på träningarna som erbjuds, samt gå en till hundkurs! 

Märker att dom umgängeskretsen jag hållit till i dom senast åren inte längre består av människor som jag trodde jag kände. Falskhet, onödiga draman är sånt som jag känner att jag inte behöver. Man ska inte umgås med folk som får en att må dåligt så därför tänker jag inte göra det heller. 

För många kanske det här bara är ett korkat löfte, men för mig är det jobbig att stå ut med detta pluggande, men jag har lovat att ge det en chans och innan vi ens har varit ute på praktik så får jag inte ta några beslut. 

Ja såklart dom också ska vara med, och iår hoppas jag är det året då allt släpper. Jag vill besök vinnercirkeln många gånger, jag vill att dom ska utvecklas och framförallt så vill jag ha roligt!

2år tillsammans med min käresta. Jag måste bli bättre på det man hade från början, inte för att det är dåligt nu, men små överraskningar kan göra så mycket i vardagen. Samma sak, välja mina strider, jag behöver inte gå helt PMS bananas över småsaker, tagga ner är ett tips till mig själv!