i'm alive
Sitter i mitt tysta hus just nu, klockan är 23.21 och jag har ingen aning om vart min familj är, jag antar att jag får ta och ringa till dom snart.. men bara snart...
Idag har vi haft spelning på sliperiet efter många om och men och tänkt , vi sög inte så hårt som jag trodde och det var kul! Trots att jag inte var taggad alls..
Nu kom min familj , tusan , det var ju lugnt och skönt...
Iallfall så blir det en spelning imorrn på torget också , klockan 12.00 typ, sedan Per-träning med Adrienne och samma sak med Bosse på söndag , maria tar nämligen herr Bo till Kramfors imorgon och jag önskar dom lycka till!
Är lite depp över mina betyg iaf , fick G i svenska, vilket är typ det SÄMSTA jag någonsin haft -.- jävla susanne om jag nu får uttrycka mig så..
men men , skitsamma , jag är för glad nu och jag vill att linda också ska vara glad.... :(
/ newbie
screw you world
ibland kommer då sanningen då jag inser att det inte alls är så.
min pappa och jag hade ett riktigt bråk igår och han var så där konsting som bara min pappa kan. det går inte ens att beskriva. han blir tjurig, martyr och envis. precis som jag.
jag börjar tro att vi släkt.
men igår gick han över gränsen, jag avskyr när jag måste leka vuxen, men ibland förstår jag inte vad han tänker med då jag kunde överglänsa honom med mitt mogna språk och disskusion.
och nej, det är inte ett bråk över att jag blev tvungen att åka hem, det var som en fis i rymden. det här var mycket större, en massa penga tjaffs och om att bry sig. men jag vet inte vad som startade bråket.
jag grät, han grät, vi kramades, vi hatade varandra och vi förstod ingenting. det var så jag upplevde det.
men till saken.
..... förlåt sandra
it ain't enough
Men ingen säger något faktiskt, det är ovanligt. Allt är förändrat sen man flyttade från grundskolan, blev "vuxen" och började på gymnasiet. Ibland tror man att folk har mognat och ibland tar man tillbaka det.
Jag själv vet inte vad jag är. Jag vill inte blir vuxen, jag vägrar, det låter uttråkande, eller så är jag bara rädd. För vi har bara dom här tre åren kvar, sen ska vi stå där på egna ben. Veta vad vi VILL göra och betala allt vad skatt, räkningar och lån heter, utan att veta vad pensionssparing är. Men det är så det verkar va och inte kan man gå en Livskurs A i skolan för att sluta vara rädd för vad livet kommer att bjuda på.
Det skrämmer mig.
/newbie
release me
låt mig bli blind, men inte för alltid, bara för ett tag, så jag har tid att stanna upp, andas och inse hur livet passerar.
för det är det i vi i slutänden alla gör, glömmer bort att se oss omkring. vi stirrar oss blind på hur vi själva är, lever och ska vara, för att få den där uppmärksamheten som får oss att synas och höras. vi tänker för lite på andra.
jag inser att hälften av alla som läser det här tänker "jag är inte alls en sån person, jag tänker mer på andra än på mig själv", men tänk efter igen, du nämnde just dig själv, du tänkte på hur du själv var, inte på hur jag eller någon annan var. på dig själv.
en väldigt blandning av ord blev det här, men det är så det brukar se ut när tankarna får vandra fritt.
jag såg en gubbe idag som satt på en rullator och åt en banan, i sin egen trädgård och jag fick verkligen tankarna om att han hade tid att sätta sig ner, så hade jag det också. samtidigt såg han ledsen ut, men det antar jag att alla gamla gubbar gör.
ibland kan man bli rätt trött på livet, man klagar och skriver av sig, för att få andra människor uppmärksamhet. man säger att man hatar det och att man vill dö. men jag har kommit på att jag vill inte dö, jag kan inte tänka mig att en vacker dag ligga på min dödsbädd och veta att jag aldrig mer får se ljuset, för inget vet vad som kommer efter.
jag tror jag är rädd och egoistisk.
och med dig, vet jag inte längre. du har slutat se mig för längesen. jag vet inte vem du är längre.
förlåt mig för att vara en pain in the ass
/newbie
i need you
Ett recept hur man skriver ett deprimerat inlägg när man inte mår dåligt:
Du behöver:
1ton deprierande musik
2st människor som hatar världen
5st saker som är trasiga eller inte fungerar
Gör så här:
Lyssna på den deprimerande musik om och om igen, prata samtidigt med människorna som hatar världen, skriv samtidigt ner allt du hatar med sakerna som inte funger.
Nu är det klart att skriva i din blogg. Tar ca 10min.
Ursäka min extremt värdelösa humor, men jag kunde inte bara låta bli, när då emma har skaffat en matblogg.
Jag är fortfarande sjuk, var ute på stallet i typ 30min dag, något mer klarade jag inte. Jag har varit väldigt pratsjuk under dagen, men ingen har riktigt velat prata.
Ska nu ta och duscha och sedan ha "Jaws"-maraton med mig själv.
Jag lägger ut en bild på min älskade häst , bäst som vanligt <3
/newbie
put a little bit sunshine in to your heart
när man lider mest, lär man sig mest.
jag kan inte andas
