im the one and only
Jag hatar när livet känns så orättvist. När allting bara går imot en och man ser hur lyckliga alla andra är.
Är det så det ska vara? Att man alltid ska gå runt och vara avundsjuk på alla andra? Och dom lyckliga, är dom lyckliga eller vet du bara det dom har och skryter om det, när dom egentligen inte vill ha det?
Jag är så off idag, bara sitter och stirrar på saker, som denna dataskärm. Jag vet egentligen inte vad jag skriver, men fingrarna knapprar på av sig själv, lite som en robot. Och det känns lite som att det är så jag är nu. Jag håller på att förvandlas till en robot. En robot som faktiskt inte tänker på sig själv, utan vill vara alla till ställs.
Och jag känner att jag inte orkar med det. Det blir för mycket.
Jag pratade tidigare om att göra upp ett schema för mitt liv, men varför? Jag vill inte att mitt liv ska styras av ett schema, det är inte så det ska se ut. Det värsta jag vet, är att framstå som lat. Jag är verkligen inte lat inom många områden, det betyder väl att jag måste få vara den inom andra - eller? Ska man hela tiden behöva ställa upp på alla men inte ta sig sin egen tid?
Det där med schema lät in så dumt ändå...
you make me so happy , soulmate <3
/grassmonkey
Är det så det ska vara? Att man alltid ska gå runt och vara avundsjuk på alla andra? Och dom lyckliga, är dom lyckliga eller vet du bara det dom har och skryter om det, när dom egentligen inte vill ha det?
Jag är så off idag, bara sitter och stirrar på saker, som denna dataskärm. Jag vet egentligen inte vad jag skriver, men fingrarna knapprar på av sig själv, lite som en robot. Och det känns lite som att det är så jag är nu. Jag håller på att förvandlas till en robot. En robot som faktiskt inte tänker på sig själv, utan vill vara alla till ställs.
Och jag känner att jag inte orkar med det. Det blir för mycket.
Jag pratade tidigare om att göra upp ett schema för mitt liv, men varför? Jag vill inte att mitt liv ska styras av ett schema, det är inte så det ska se ut. Det värsta jag vet, är att framstå som lat. Jag är verkligen inte lat inom många områden, det betyder väl att jag måste få vara den inom andra - eller? Ska man hela tiden behöva ställa upp på alla men inte ta sig sin egen tid?
Det där med schema lät in så dumt ändå...
you make me so happy , soulmate <3
/grassmonkey
top notch
Guuud jag känner att livet är så, hur ska jag beskriva det... TOP NOTCH! Höhö, jag älskar det ordet! Idag har jag använt det hela fyra gånger...
Nejmen seriöst. Min blogg håller på att spåra ur totalt.. Jag blir nästan rädd. Skriver aldrig något vettigt längre.
Skärpning lovas!
/grassmonkey
'
Nejmen seriöst. Min blogg håller på att spåra ur totalt.. Jag blir nästan rädd. Skriver aldrig något vettigt längre.
Skärpning lovas!
/grassmonkey
'
capish
Jag hoppas ni inte hinner med min blogg nu utan att snabb och att ni känner bara "w00t, det här jag har inte läst!? inte det här heller!?"
Då ska jag sitta på mitt rum och mysa för mig själv, men mina ondskefulla tankar om allt som livet bjuder på...
Går kvällen blev riktigt mysig tycker jag, filmkväll hos Brittz med Sandra, Julia och Johanna. Vi såg Steel trap och.. ja vad den nu komedin hette. Komedin var iaf myyyyycket bättre.
Under skräckisen satt alla som helspända små galningar medans jag mest suckade åt hur världelös den var.. Dåligt slut hade den också! Efter den gick vi ner för att se vad det rände för folk på stan, ja en massa 92:er var det så vi suckade och gick upp igen. Julia och Saja'n blev dock tvungen att lämna oss då, så jag Brittz och Johanna såg komedin. Den var som sagt riktigt bra!
Därefter skulle jag och Johanna gå hem, jag tog henne väg. Det var mörk, kallt och HALT. Klockan var då runt tio över 3 och såklart skulle vi gå genom en skog och nedför en backe. Johanna ramla nästan, jag skrattade. Sedan splittrades vi för att gå och olika håll, jag hade lång väg kvar. Jag skrattade inte längre.
När jag kom hem satte jag mig vid den stackars minst oanade datorn. Där satt jag tills klockan blev kvart över 6. Då gick jag och la mig i sängen och kollade på film. Jag somnade efter en kvart.
Men duktig var jag, jag tog mig upp vid 13.40 imorse *yay*
Tack för igår brudar :)
/grassmonkey
Då ska jag sitta på mitt rum och mysa för mig själv, men mina ondskefulla tankar om allt som livet bjuder på...
Går kvällen blev riktigt mysig tycker jag, filmkväll hos Brittz med Sandra, Julia och Johanna. Vi såg Steel trap och.. ja vad den nu komedin hette. Komedin var iaf myyyyycket bättre.
Under skräckisen satt alla som helspända små galningar medans jag mest suckade åt hur världelös den var.. Dåligt slut hade den också! Efter den gick vi ner för att se vad det rände för folk på stan, ja en massa 92:er var det så vi suckade och gick upp igen. Julia och Saja'n blev dock tvungen att lämna oss då, så jag Brittz och Johanna såg komedin. Den var som sagt riktigt bra!
Därefter skulle jag och Johanna gå hem, jag tog henne väg. Det var mörk, kallt och HALT. Klockan var då runt tio över 3 och såklart skulle vi gå genom en skog och nedför en backe. Johanna ramla nästan, jag skrattade. Sedan splittrades vi för att gå och olika håll, jag hade lång väg kvar. Jag skrattade inte längre.
När jag kom hem satte jag mig vid den stackars minst oanade datorn. Där satt jag tills klockan blev kvart över 6. Då gick jag och la mig i sängen och kollade på film. Jag somnade efter en kvart.
Men duktig var jag, jag tog mig upp vid 13.40 imorse *yay*
Tack för igår brudar :)
/grassmonkey
carry on
Vad är det med lov och dygnsrymt egentligen?
Jag som sa till mig att jag inte skulle vända på dygnet detta lov och nu är det måndag eller ska jag säga tisdag för klockan är 03.50 och jag sitter och bloggar.
Och vad bloggar jag då om undrar ni? Jo, egentligen allt och ingenting som vanligt. För jag orkar inte betee mig som en riktigt bloggerska med tema om det jag bloggar. Jag vet inte alls vad jag bloggar om bäst, eller jo det gör jag.
Jag bloggar bäst om känslor, men jag har inte riktigt så många känslor att uttrycka just nu. Jag är trött, men ändå vaken just nu.
Just nu dunkar Gigi D'Agostino i bakrunden med någon konstig låt, nej jag har inte valt den, den slumpades upp.
Nästa vecka ska jag och syster förhoppningsvis på 3DD i Sthlm, jag hoppas hoppas hoppas.
Och nu har jag hittat en blogg som jag faktiskt inte hatar, Kissies blogg är helt okej, jag gillar hennes kaxighet, speciellt det uttalande hon hade om BB fest som hon inte fick åka på. Jag skrattade så att jag satte tungan i halsen nästan.
Där har vi en blogg som visar att det går att ta sig fram utan att vara snäll och söt. Man får hata! - eller nått.
Nej nu ska jag ägna mig åt How I met your mother.
För er som inte sett det, så har ni missat något!
/grassmonkey
Jag som sa till mig att jag inte skulle vända på dygnet detta lov och nu är det måndag eller ska jag säga tisdag för klockan är 03.50 och jag sitter och bloggar.
Och vad bloggar jag då om undrar ni? Jo, egentligen allt och ingenting som vanligt. För jag orkar inte betee mig som en riktigt bloggerska med tema om det jag bloggar. Jag vet inte alls vad jag bloggar om bäst, eller jo det gör jag.
Jag bloggar bäst om känslor, men jag har inte riktigt så många känslor att uttrycka just nu. Jag är trött, men ändå vaken just nu.
Just nu dunkar Gigi D'Agostino i bakrunden med någon konstig låt, nej jag har inte valt den, den slumpades upp.
Nästa vecka ska jag och syster förhoppningsvis på 3DD i Sthlm, jag hoppas hoppas hoppas.
Och nu har jag hittat en blogg som jag faktiskt inte hatar, Kissies blogg är helt okej, jag gillar hennes kaxighet, speciellt det uttalande hon hade om BB fest som hon inte fick åka på. Jag skrattade så att jag satte tungan i halsen nästan.
Där har vi en blogg som visar att det går att ta sig fram utan att vara snäll och söt. Man får hata! - eller nått.
Nej nu ska jag ägna mig åt How I met your mother.
För er som inte sett det, så har ni missat något!
/grassmonkey
i like it
Jag gillar ordet patetiskt.
Det beskriver hela våran värld.
/grassmonkey
Det beskriver hela våran värld.
/grassmonkey
wazup with that thing
Jag blir rädd när jag läser vilka som är dom populäraste bloggarna. Dom är likadana allihopa och dom ska framställas som modebloggar, men när bloggarna börjar blogga om vad som passar en hund, lägger upp en hel text på en låt och ändå inte tappar tusantals läsare, då blir jag rädd.
Är vi svenskar så ooootrooooligt utseendefixerad och tror att en blogg kan rädda vårat liv en dålig hårdag? Eller att allt det dom där modeinriktade tjejerna tar på sig är snyggt? När dom i självaverket ser ut som.. ja.. gud vet vad med aneroxiakroppar med lååååångt tråkigt hår som dom vägrar att klippa och super ihjäl sig på helgerna för att dom är så jävla tuffa och populära. Är det dom vi ser som förebilder? Fy fan.
Förövrigt är Blondinbella tillbaka och idag orkar jag inte ens hata henne, hon är 18år nu , grattis liksom du får äntligen dricka så mycket sprit du vill så att du kan tappa några fler hjärnceller och sedan låssas att din blogg är populär p.g.a. sitt innehåll. Grattis än en gång.
Och nej, jag är inte avundsjuk på alla som driver större bloggar. Jag är glad att mitt liv är så pass mycket mer värt att jag slipper spendera mitt liv framför datorn och förjämnan pressa ur mig saker som jag egentligen inte ens orkar skriva om.
Jag ska dra lite citat ur Berts Bryderierier senare idag, om jag orkar - för jag kan blogga, precis så mycket jag vill.
Laban mår bättre idag, han ser ut som någon som fastnat i en elvisp, men det är ju ungefär det han har gjort också. Igår somnade han på min arm i min säng, men lilla bebis, jag sket i att hans tratt luktat skumt och jag fick den rätt i ansiktet, han lever och det är jag glad över. Nu ska jag gå och mysa med den sovande katten i soffan.
/grassmonkey
Är vi svenskar så ooootrooooligt utseendefixerad och tror att en blogg kan rädda vårat liv en dålig hårdag? Eller att allt det dom där modeinriktade tjejerna tar på sig är snyggt? När dom i självaverket ser ut som.. ja.. gud vet vad med aneroxiakroppar med lååååångt tråkigt hår som dom vägrar att klippa och super ihjäl sig på helgerna för att dom är så jävla tuffa och populära. Är det dom vi ser som förebilder? Fy fan.
Förövrigt är Blondinbella tillbaka och idag orkar jag inte ens hata henne, hon är 18år nu , grattis liksom du får äntligen dricka så mycket sprit du vill så att du kan tappa några fler hjärnceller och sedan låssas att din blogg är populär p.g.a. sitt innehåll. Grattis än en gång.
Och nej, jag är inte avundsjuk på alla som driver större bloggar. Jag är glad att mitt liv är så pass mycket mer värt att jag slipper spendera mitt liv framför datorn och förjämnan pressa ur mig saker som jag egentligen inte ens orkar skriva om.
Jag ska dra lite citat ur Berts Bryderierier senare idag, om jag orkar - för jag kan blogga, precis så mycket jag vill.
Laban mår bättre idag, han ser ut som någon som fastnat i en elvisp, men det är ju ungefär det han har gjort också. Igår somnade han på min arm i min säng, men lilla bebis, jag sket i att hans tratt luktat skumt och jag fick den rätt i ansiktet, han lever och det är jag glad över. Nu ska jag gå och mysa med den sovande katten i soffan.
/grassmonkey
laban<3
Idag bryter jag min dagliga vana med engelsk rubrik. Den passade bara inte. Åh, min älskade lilla katt, idag förbrukade han minst 3 av sina 9liv.
Här kommer den hela historian för dagen.
Jag och Irene satt nere i entren på stallet och väntade på att min mamma skulle komma förbi med lite kläder. Helt plötsligt kommer Maria ner springade för trappen.
Jag: Vad är det?
Maria: Mamma har kört....
Nå mer hörde jag inte utan började tänka att hon hade kört i diket, så jag sprang efter
Jag: Vad sa du?
Maria: Mamma har kört på Laban!
Jag: VA!?
Vi båda kastade oss in i bilen och körde iväg i full fart, såklart gick trafiken aplångsamt och en massa jävla pensionärer hade fått för sig att vara ute och köra precis idag. Jag satt bara och svor och grät i bilen. Maria sa att han var mos och jag frågade om hon visste att det var sant. Hon visste då inte riktigt. Vi visste inte mer än att han hade varit under motorhuven när hon startade bilen, jag grät och började be till gud att katten skulle leva. Maria nämnde något att om han fortfarande levde skulle hon bli tvungen att bryta nacken av honom. Jag grät ännu mer. Hon sa att det första jag skulle göra var att ta med mamma in i huset.
Vi kom fram, det flög lite katthår runt på gräsmattan. Jag sprang ur bilen och fram till mamma. Hon var helt i chock, stod bara vid bron och sa att hon inte menade det. Det var jävligt hemskt att se. Fick in henne i huset och hon lugnade tillslut ner sig. Vi satt där inne.
Maria var kvar ute vid bilen och jag bestämde mig för att gå ut och hjälpa henne. Jag gick fram till bilen, tittade ner i motorhuven. En massa katthår. Jag vände och gick in. Satte mig med mamma igen och väntade.
Maria kom in och hämtade en ficklampa. Hon konstaderade att det var Laban. Det såg man på katthåret.
Jag gick ut igen, såg katthåret dansa runt i vinden och jag tyckte så fruktansvärt synd om katten som troligtvis var sönderköttad.
Efter en stund kom pappa körande, Maria hade ringt efter honom då hon inte kunde hitta katten. Undrade om han hade kunnit sugits in någonstans.
Jag och mamma vågade oss ut. Dom kunde inte hitta katten, inget blod, inget alls. Bara en massa hår.
Vi insåg att om han hade kommit ut så skulle han vara svårt skadad så vi började leta. Jag trodde hela tiden jag skulle få se en blodig katt liggande och vara döende. Men vi såg han aldrig.
Efter 40min var vi på väg att ge upp. Pappa ville starta bilen men jag skrek att Här startas ingen bil förrän katten är hittad!
Plötsligt såg jag honom, han kom gående runt husknuten. Jag trodde jag drömde. Han levde.
Jag gick efter han och han ville uppenbarligen inte bli fångad, fick tag i honom och bar in honom.
Var som i en trans över att han levde, kunde bara upprepa: Han lever, han mår bra. Han är okej, han är okej...
Släppte ner honom och såg då hur hälften av svansen bara hängde. Benpipan stack ut. Man han gick helt okej, hade tappat pälsen på ena sidan. Men han levde.
Vi ringde till veterinären och fick komma in med honom på en gång. När vi stoppade in honom i buren såg vi att han tappat en tå också. Men han gick och han levde.
3h spenderade vi hos veterinären. Jag lyckades t.o.m svimma för första gången i mitt liv. Chocken släppte, jag stod och tittat på hans svans som var av när hon höll på peta och plötsligt blev allting bara svart. Det var inte för att jag tyckte det var äckligt eller något, det blev bara för mycket.
Tån som vi trodde han hade tappat var inte alls tappad, dock hade han brutit en annan på samma fot. Svansen var av så den kapade hon bort. Det var inte så äckligt, förrän hon tog fram en stor sax och skulle klippa i brosket. Då kunde jag inte titta.
Vi fick med oss hem en katt med en 5cm lång svans och ett ihoplindat benbrott. Men han lever. T.o.m. veterinären fattade inte hur han kunde överlevt.
Ikväll har han gått runt lite, inte fattat varför han har den dumma tratten på sig och vad det är för konstigt han har på benet. Han ser riktigt olycklig ut. Men han kommer bli återställd. Det är så otroligt skönt.
Jag har haft ont i huvdet hela kvällen nu, för mycket chock.
Ni tycker säkert det är jättetöntigt. "Det är bara ett djur."
Men det är det inte, han är mer än ett djur. Han är en familjemedlem, han tillhör våran familj och jag älskar honom, så är det. Jag känner mycket empati för djuren jag kommer i närheten av och det är jag stolt över.
Jag tänker fortsätta gråta när mina djur gör sig illa eller dör. Det är bara så.
Och jag vill inte tänka på hur jag skulle reagera om det händer Bosse något...
Kärlek på hela min älskade familj och katten Laban , det är en dag som man tyvärr kommer att minnas.
<3
/grassmonkey
Här kommer den hela historian för dagen.
Jag och Irene satt nere i entren på stallet och väntade på att min mamma skulle komma förbi med lite kläder. Helt plötsligt kommer Maria ner springade för trappen.
Jag: Vad är det?
Maria: Mamma har kört....
Nå mer hörde jag inte utan började tänka att hon hade kört i diket, så jag sprang efter
Jag: Vad sa du?
Maria: Mamma har kört på Laban!
Jag: VA!?
Vi båda kastade oss in i bilen och körde iväg i full fart, såklart gick trafiken aplångsamt och en massa jävla pensionärer hade fått för sig att vara ute och köra precis idag. Jag satt bara och svor och grät i bilen. Maria sa att han var mos och jag frågade om hon visste att det var sant. Hon visste då inte riktigt. Vi visste inte mer än att han hade varit under motorhuven när hon startade bilen, jag grät och började be till gud att katten skulle leva. Maria nämnde något att om han fortfarande levde skulle hon bli tvungen att bryta nacken av honom. Jag grät ännu mer. Hon sa att det första jag skulle göra var att ta med mamma in i huset.
Vi kom fram, det flög lite katthår runt på gräsmattan. Jag sprang ur bilen och fram till mamma. Hon var helt i chock, stod bara vid bron och sa att hon inte menade det. Det var jävligt hemskt att se. Fick in henne i huset och hon lugnade tillslut ner sig. Vi satt där inne.
Maria var kvar ute vid bilen och jag bestämde mig för att gå ut och hjälpa henne. Jag gick fram till bilen, tittade ner i motorhuven. En massa katthår. Jag vände och gick in. Satte mig med mamma igen och väntade.
Maria kom in och hämtade en ficklampa. Hon konstaderade att det var Laban. Det såg man på katthåret.
Jag gick ut igen, såg katthåret dansa runt i vinden och jag tyckte så fruktansvärt synd om katten som troligtvis var sönderköttad.
Efter en stund kom pappa körande, Maria hade ringt efter honom då hon inte kunde hitta katten. Undrade om han hade kunnit sugits in någonstans.
Jag och mamma vågade oss ut. Dom kunde inte hitta katten, inget blod, inget alls. Bara en massa hår.
Vi insåg att om han hade kommit ut så skulle han vara svårt skadad så vi började leta. Jag trodde hela tiden jag skulle få se en blodig katt liggande och vara döende. Men vi såg han aldrig.
Efter 40min var vi på väg att ge upp. Pappa ville starta bilen men jag skrek att Här startas ingen bil förrän katten är hittad!
Plötsligt såg jag honom, han kom gående runt husknuten. Jag trodde jag drömde. Han levde.
Jag gick efter han och han ville uppenbarligen inte bli fångad, fick tag i honom och bar in honom.
Var som i en trans över att han levde, kunde bara upprepa: Han lever, han mår bra. Han är okej, han är okej...
Släppte ner honom och såg då hur hälften av svansen bara hängde. Benpipan stack ut. Man han gick helt okej, hade tappat pälsen på ena sidan. Men han levde.
Vi ringde till veterinären och fick komma in med honom på en gång. När vi stoppade in honom i buren såg vi att han tappat en tå också. Men han gick och han levde.
3h spenderade vi hos veterinären. Jag lyckades t.o.m svimma för första gången i mitt liv. Chocken släppte, jag stod och tittat på hans svans som var av när hon höll på peta och plötsligt blev allting bara svart. Det var inte för att jag tyckte det var äckligt eller något, det blev bara för mycket.
Tån som vi trodde han hade tappat var inte alls tappad, dock hade han brutit en annan på samma fot. Svansen var av så den kapade hon bort. Det var inte så äckligt, förrän hon tog fram en stor sax och skulle klippa i brosket. Då kunde jag inte titta.
Vi fick med oss hem en katt med en 5cm lång svans och ett ihoplindat benbrott. Men han lever. T.o.m. veterinären fattade inte hur han kunde överlevt.
Ikväll har han gått runt lite, inte fattat varför han har den dumma tratten på sig och vad det är för konstigt han har på benet. Han ser riktigt olycklig ut. Men han kommer bli återställd. Det är så otroligt skönt.
Jag har haft ont i huvdet hela kvällen nu, för mycket chock.
Ni tycker säkert det är jättetöntigt. "Det är bara ett djur."
Men det är det inte, han är mer än ett djur. Han är en familjemedlem, han tillhör våran familj och jag älskar honom, så är det. Jag känner mycket empati för djuren jag kommer i närheten av och det är jag stolt över.
Jag tänker fortsätta gråta när mina djur gör sig illa eller dör. Det är bara så.
Och jag vill inte tänka på hur jag skulle reagera om det händer Bosse något...
Kärlek på hela min älskade familj och katten Laban , det är en dag som man tyvärr kommer att minnas.
<3
/grassmonkey
wings
Nu sitter jag här och dricker ut sommaren. Ja inte sprit då som är det första ni kanske tror, utan dricker det sista av mammas hemmagjorda saft som finns kvar. Den är förbaskat god, men passar bara på sommaren. Nu smakar den redan lite beskare. Jag saknar sommaren väldigt mycket när jag tänker på den. Värmen och solen, betet och frankrike.
Ja speciellt Normandie, Frankrike. Ett av jordens vackraste platser. Det säger jag också om Key West, Florida och jag tycker det är två platser man måste besöka innan man dör.
Men nästan gång jag reser någonstans, så ska det vara utan min familj. Ja min pappa är snäll som bjuder, men seriöst. Att bli bjuden på en resa för att bo med några som bråkar exakt hela tiden är inte värt det. Aldrig lugn och ro. Ett sällskap på 9pers är inte en lugn och avkopplande semester. Speciellt när han som bjuder på resan vill ha runt en på alla krigsmoment som fanns i närheten. Jag tror vi tittade på 5likadana bunkrar. "Har man sett en bunker så har man sett alla" var min åsikt.
Efter det besöket var jag sur och satt kvar i bilen under det andra. När dom kom tillbaka ansåg dom att jag hade missat något sååååååå otroligt. Jag skrattade falskt och somnade om, för jag brydde mig egentligen inte ett jävla dugg.
Men sedan havet, husen, stranden, människorna i Normandie, helt otroliga. Det var som att gå in i en annan värld ibland och jag ville stanna, för mig själv. Bara gå runt och filosofera på livets alla konstiga fenomen, för det är det man ska göra när man är på semester. Inte ligga i ett tempa på 190km/h och hinna se alla sönderskjutna pinnar som en gång i tiden har varit ett vapen. Man bryr sig bara inte längre. Speciellt inte när man är hungrig, trött och har mensvärk. Då är livet inte kul längre det kan jag lova.
Nej, nog om sommaren. Min sista klunk sommarsaft gled ner för halsen nu.
Tack och adjö sommar, vi syns nästa år.
/grassmonkey
Ja speciellt Normandie, Frankrike. Ett av jordens vackraste platser. Det säger jag också om Key West, Florida och jag tycker det är två platser man måste besöka innan man dör.
Men nästan gång jag reser någonstans, så ska det vara utan min familj. Ja min pappa är snäll som bjuder, men seriöst. Att bli bjuden på en resa för att bo med några som bråkar exakt hela tiden är inte värt det. Aldrig lugn och ro. Ett sällskap på 9pers är inte en lugn och avkopplande semester. Speciellt när han som bjuder på resan vill ha runt en på alla krigsmoment som fanns i närheten. Jag tror vi tittade på 5likadana bunkrar. "Har man sett en bunker så har man sett alla" var min åsikt.
Efter det besöket var jag sur och satt kvar i bilen under det andra. När dom kom tillbaka ansåg dom att jag hade missat något sååååååå otroligt. Jag skrattade falskt och somnade om, för jag brydde mig egentligen inte ett jävla dugg.
Men sedan havet, husen, stranden, människorna i Normandie, helt otroliga. Det var som att gå in i en annan värld ibland och jag ville stanna, för mig själv. Bara gå runt och filosofera på livets alla konstiga fenomen, för det är det man ska göra när man är på semester. Inte ligga i ett tempa på 190km/h och hinna se alla sönderskjutna pinnar som en gång i tiden har varit ett vapen. Man bryr sig bara inte längre. Speciellt inte när man är hungrig, trött och har mensvärk. Då är livet inte kul längre det kan jag lova.
Nej, nog om sommaren. Min sista klunk sommarsaft gled ner för halsen nu.
Tack och adjö sommar, vi syns nästa år.
/grassmonkey
pain
Det svider som fan... i min hals alltså. Har så förbannat ont.
Världens bästa inlägg - erkänn!
/grassmonkey
Världens bästa inlägg - erkänn!
/grassmonkey
cut the... crap?
Har precis läst klart Emmas (emmastman.blogg.se) blogg och ja, den var sjuhelsikt lång. Men det låg något bakom den.
Förutom, som jag ser det, en djupt sårad människa som skrivit det så är det någon vishet i att förmedla ett budskap, inte att det är fel att gå och bli kär, utan att "lämna ut sig" för snabbt, till för många.
För så är jag när jag är kär. Då är jag den lyckligaste människan på jorden och det är bara den personen jag ser. Jag lämnar ut mig totalt. Är öppen iallt och litar verkligen på personen. Det är därför man blir så oerhört sårad när det tar slut.
Det känns som någon hoppat in i hjärtat, tagit med sig en kniv och sedan styckat sönder det totalt. Bara för att.
Men om man då inte skulle våga älska? Då skulle vi föralltid stå kvar med frågorna; Hur känns det? När vet jag?
Och dom kan ingen annan svara på än du själv. Du kan inte säga att när du är kär; så pirrar det i magen och du blir röd i ansiktet o.s.v. Det funkar inte så.
Det är bara Du, som vet när du är kär. Och det är bara Du som vet om det är värt det.
Är det värt att lämna ut sig själv, låna ut sitt hjärta och be sin käresta att krypa ner i ens själ?
Är det värt att smärta den personen kommer lämna efter sig då den stänger dig ute, sliter sönder ditt hjärta och trampar på din själ?
- Ja. För kärleken är det vackraste vi har. Vare sig det är till en person, din hund, eller din nallebjörn. Så är det ändå kärlek.
Det s.k lyckoruset är något jag tycker alla borde få uppleva. För jag älskar det. Det är sant. Jag ä l s k a r det.
Sedan har man då konflikterna. Jag säger att jag är kär, jag säger orden, innan jag själv ens vet om dom är sant.
Jag har gjort något som jag inte insåg förrän det var slut, men jag tvingade mig själv att bli kär. Från början var det inte dom känslorna, men när det sedan tog slut, då var jag redan uppslukad, tagen av den härliga känslan.
Men när sorgen lagt sig efter att ja tappat den lyckligaste känslan, då insåg jag hur tom jag egentligen var.
För jag var egentligen inte kär i honom..
Jag var kär i kärleken.
Have you ever been in love?
You could touch the moonlight
When your heart is shooting stars
You're holding heaven in your arms
/grassmonkey
Förutom, som jag ser det, en djupt sårad människa som skrivit det så är det någon vishet i att förmedla ett budskap, inte att det är fel att gå och bli kär, utan att "lämna ut sig" för snabbt, till för många.
För så är jag när jag är kär. Då är jag den lyckligaste människan på jorden och det är bara den personen jag ser. Jag lämnar ut mig totalt. Är öppen iallt och litar verkligen på personen. Det är därför man blir så oerhört sårad när det tar slut.
Det känns som någon hoppat in i hjärtat, tagit med sig en kniv och sedan styckat sönder det totalt. Bara för att.
Men om man då inte skulle våga älska? Då skulle vi föralltid stå kvar med frågorna; Hur känns det? När vet jag?
Och dom kan ingen annan svara på än du själv. Du kan inte säga att när du är kär; så pirrar det i magen och du blir röd i ansiktet o.s.v. Det funkar inte så.
Det är bara Du, som vet när du är kär. Och det är bara Du som vet om det är värt det.
Är det värt att lämna ut sig själv, låna ut sitt hjärta och be sin käresta att krypa ner i ens själ?
Är det värt att smärta den personen kommer lämna efter sig då den stänger dig ute, sliter sönder ditt hjärta och trampar på din själ?
- Ja. För kärleken är det vackraste vi har. Vare sig det är till en person, din hund, eller din nallebjörn. Så är det ändå kärlek.
Det s.k lyckoruset är något jag tycker alla borde få uppleva. För jag älskar det. Det är sant. Jag ä l s k a r det.
Sedan har man då konflikterna. Jag säger att jag är kär, jag säger orden, innan jag själv ens vet om dom är sant.
Jag har gjort något som jag inte insåg förrän det var slut, men jag tvingade mig själv att bli kär. Från början var det inte dom känslorna, men när det sedan tog slut, då var jag redan uppslukad, tagen av den härliga känslan.
Men när sorgen lagt sig efter att ja tappat den lyckligaste känslan, då insåg jag hur tom jag egentligen var.
För jag var egentligen inte kär i honom..
Jag var kär i kärleken.
Have you ever been in love?
You could touch the moonlight
When your heart is shooting stars
You're holding heaven in your arms
/grassmonkey
cut the cord
Usch. Foto.. Går egentligen inte direkt dåligt.. Men det går då fan inte precis bra... Just nu väntar jag på hjälp från Bitte.. Bilderna är supermörka på den här datorn.. Och jag dampar snart sönder på skolans datorer.. Och DET vill vi ju inte..
KAPISH! - jag sa det precis nu, när Bitte lämnade rummet utan att lyssna på mitt desperata rop. Nu är jag riktigt arg.
Jag håller på att ta fram ett eget beroende av Oasis. Dom är bra, riktigt bra. Inte lika bra som The Killers. Inte ens nära egentligen om jag tänker efter, men samtidigt. Lite variation skadar inte.
Nu klagar Linda. Hennes dator är också cepe... Jag tror vi alla bara vill sova. Föralltid. I 100år iallafall. Vi och Törnrosa. Det vore ju något... Chill.
Ojoj, vad detta inlägg blev seriöst. Jag som skulle hitta något att skriva om. yeah right.
Nu kom Örjan in. Han pratar med Linda.. blabla låter det. Jag orkar inte lyssna. För jag lyssnar på The Killers. Det är bra det med.
Nu kom Bitte in, kanske hon kan hjälpa mig nu då?
Näe, hon ignorerar mig. Fan!!
Usch, jag har ont i magen. Vill typ spy.. Det är äckligt.. Jag tror inte jag har spytt på minst fyra år.. Det är jag riktigt glad över. Jag minns hur hemskt jag tyckte det var när jag var liten att ha magsjuka. Då sov man i mamma och pappas säng. Vaknade, fick kräkas i en bunke och grät som bara den.
När man blev äldre skötte man sig själv. Hängde över toaletten och grät tyst och sakta över hur det sved i halsen. Sen var det över.. Jag minns speciellt en gång då.. Nej haha. Det tänker jag fan inte berätta. Äckligt jue!
Just nu känner jag mig extremt nördig. Jag skriver precis det jag tänker på nu. Lite roligt va.
En vandrade blogg. Kan det vara så? Det vore lätt att blogga då. Skriva precis vad man tänker. Men jag antar att ni har tröttnat nu. Jag tror inte ens ni har läst såhär långt.. Haha.
Nej förlåt, jag ska försöka skriva ett mer seriöst inlägg senare. Nu ska jag skrika på Bitte. Om hon inte kommer så ska jag glo på ANTM på youtube från säsong 10, eller är det 11? Aja.
/grassmonkey
close your eyes, clear your heart
KAPISH! - jag sa det precis nu, när Bitte lämnade rummet utan att lyssna på mitt desperata rop. Nu är jag riktigt arg.
Jag håller på att ta fram ett eget beroende av Oasis. Dom är bra, riktigt bra. Inte lika bra som The Killers. Inte ens nära egentligen om jag tänker efter, men samtidigt. Lite variation skadar inte.
Nu klagar Linda. Hennes dator är också cepe... Jag tror vi alla bara vill sova. Föralltid. I 100år iallafall. Vi och Törnrosa. Det vore ju något... Chill.
Ojoj, vad detta inlägg blev seriöst. Jag som skulle hitta något att skriva om. yeah right.
Nu kom Örjan in. Han pratar med Linda.. blabla låter det. Jag orkar inte lyssna. För jag lyssnar på The Killers. Det är bra det med.
Nu kom Bitte in, kanske hon kan hjälpa mig nu då?
Näe, hon ignorerar mig. Fan!!
Usch, jag har ont i magen. Vill typ spy.. Det är äckligt.. Jag tror inte jag har spytt på minst fyra år.. Det är jag riktigt glad över. Jag minns hur hemskt jag tyckte det var när jag var liten att ha magsjuka. Då sov man i mamma och pappas säng. Vaknade, fick kräkas i en bunke och grät som bara den.
När man blev äldre skötte man sig själv. Hängde över toaletten och grät tyst och sakta över hur det sved i halsen. Sen var det över.. Jag minns speciellt en gång då.. Nej haha. Det tänker jag fan inte berätta. Äckligt jue!
Just nu känner jag mig extremt nördig. Jag skriver precis det jag tänker på nu. Lite roligt va.
En vandrade blogg. Kan det vara så? Det vore lätt att blogga då. Skriva precis vad man tänker. Men jag antar att ni har tröttnat nu. Jag tror inte ens ni har läst såhär långt.. Haha.
Nej förlåt, jag ska försöka skriva ett mer seriöst inlägg senare. Nu ska jag skrika på Bitte. Om hon inte kommer så ska jag glo på ANTM på youtube från säsong 10, eller är det 11? Aja.
/grassmonkey
close your eyes, clear your heart
what do we need
Det är måndagskväll och den ser ut som alla andra kvällar.
Eller gör den det?
Den ser iallafall ut som alla andra deprimerade kvällar när det är dåligt väder och mörker utanför fönstret.
Jag har kollat runt lite på bloggar och jag börjar nästan bli rädd för dom olika trenderna som går.
- nej nu menar jag inte kläder. Men att alla har barn vid så tidig ålder? Det verkar ses som en modetrend och det.. skrämmer mig nästan lite. Visst, det är ju deras liv, men dom är ju barn själv? Man kan skylla på att man inte vill festa och leva livet som alla tror att man gör, men samtidigt. Det kan inte vara bra att bli "vuxen" vid en sådan ålder.
Nu låter jag som en gammal tant som säger att "På min tid var det minsan så här..." men det är ju att man märker senar hur det egentligen blev med alla deras löften när dom var gravid.
När barnet väl pluppat ut och börjar ta tid och krav, det är oftast då dom chickar ur...
Nej nog om det ämnet.
Man kanske borde sova eller nått. Börjar få långtråkigt.
/grassmonkey
Eller gör den det?
Den ser iallafall ut som alla andra deprimerade kvällar när det är dåligt väder och mörker utanför fönstret.
Jag har kollat runt lite på bloggar och jag börjar nästan bli rädd för dom olika trenderna som går.
- nej nu menar jag inte kläder. Men att alla har barn vid så tidig ålder? Det verkar ses som en modetrend och det.. skrämmer mig nästan lite. Visst, det är ju deras liv, men dom är ju barn själv? Man kan skylla på att man inte vill festa och leva livet som alla tror att man gör, men samtidigt. Det kan inte vara bra att bli "vuxen" vid en sådan ålder.
Nu låter jag som en gammal tant som säger att "På min tid var det minsan så här..." men det är ju att man märker senar hur det egentligen blev med alla deras löften när dom var gravid.
När barnet väl pluppat ut och börjar ta tid och krav, det är oftast då dom chickar ur...
Nej nog om det ämnet.
Man kanske borde sova eller nått. Börjar få långtråkigt.
/grassmonkey
hate
Jag hatar min jävla rygg, jag hatar den!
Har fan inte kunnat sova något på hela natten, utan somnade vi halv sju imorse och då skulle jag upp sju. Fan heller sa jag och sov vidare.
Det gör för tillfället inte så jävla ont, men kan inte sitta nå längre stunder. Antar att jag knäckt någon kota fel, och det är ju naaajs. -.-
Förövrigt kan jag hälsa till alla i Mp2 att jag har sålt alla min kakburkar, det gjorde jag redan i fredags!
Nu måste jag kan gå, nästan så jag skriker över hur ont det gör, måste dock ut till hästen och mocka, finns ingen annan som kan. men trots allt, så är han bäst, så då blir jag nog glad.
/grassmonkey
Har fan inte kunnat sova något på hela natten, utan somnade vi halv sju imorse och då skulle jag upp sju. Fan heller sa jag och sov vidare.
Det gör för tillfället inte så jävla ont, men kan inte sitta nå längre stunder. Antar att jag knäckt någon kota fel, och det är ju naaajs. -.-
Förövrigt kan jag hälsa till alla i Mp2 att jag har sålt alla min kakburkar, det gjorde jag redan i fredags!
Nu måste jag kan gå, nästan så jag skriker över hur ont det gör, måste dock ut till hästen och mocka, finns ingen annan som kan. men trots allt, så är han bäst, så då blir jag nog glad.
/grassmonkey
happy b-day
Ja, idag tänker jag tillägna detta inlägg till min vän Linda "Lindur" Wallin, en helt fantastisk människa som fyller år faktiskt, precis idag! Gammal som gatan tänker hon säkert inte, men det är tur att det finns folk som tänker det åt henne då!
Men ack nej Lindur, du är inte gammal som gatan. För du är som solen. Du lyser alltid upp dom gråa dagarna och jag tackar ofta, ja inte gud, för han tror jag inte på. Men jag tackar den, som såg till att vi blev vänner. För jag har insett, att dig kan jag verkligen lita på. I alla lägen. Du lyssnar alltid, vare sig det är sju på morgon, eller tolv på natten.
Du lyssnar och du förstår. Bättre än alla andra. För att du är du.
Vi har haft så många bra stunder tillsammans och det har gått så många år. Jag glömmer aldrig den gången jag och Lina smög efter dig och Hellen när ni skulle "äta kakor".. Det är bland det roligaste jag varit med om och jag hoppas du känner den där värmen inom dig nu. Den värmen som egentligen är glädje. För det är den du är bäst på sprida.
Jag hoppas du inte ser detta som ett blödigt inlägg, utan att du ler nu i slutet, för jag ler när jag tänker på alla, allt det som är bra med dig.
Jag älskar dig Linda, grattis på födelsedagen. <3
/grassmonkey
Men ack nej Lindur, du är inte gammal som gatan. För du är som solen. Du lyser alltid upp dom gråa dagarna och jag tackar ofta, ja inte gud, för han tror jag inte på. Men jag tackar den, som såg till att vi blev vänner. För jag har insett, att dig kan jag verkligen lita på. I alla lägen. Du lyssnar alltid, vare sig det är sju på morgon, eller tolv på natten.
Du lyssnar och du förstår. Bättre än alla andra. För att du är du.
Vi har haft så många bra stunder tillsammans och det har gått så många år. Jag glömmer aldrig den gången jag och Lina smög efter dig och Hellen när ni skulle "äta kakor".. Det är bland det roligaste jag varit med om och jag hoppas du känner den där värmen inom dig nu. Den värmen som egentligen är glädje. För det är den du är bäst på sprida.
Jag hoppas du inte ser detta som ett blödigt inlägg, utan att du ler nu i slutet, för jag ler när jag tänker på alla, allt det som är bra med dig.
Jag älskar dig Linda, grattis på födelsedagen. <3
/grassmonkey
who let you go
Jag måste lägga in ett inlägg här som påminner så mycket om ett av Emmas blogginlägg, men ja, varför ska ens ex. oftast bete sig som nå jävla skitar? Lite värdighet kan dom väl ändå visa att dom ha kvar?
Det roliga jag tycker är att se att när man har gjort slut/blivit dumpad så är man alltid så ledsen, men sedan inser man och blir nästan glad att man inte i slutändan stannade med den människan. För hur kunde man gillar den personen i huvudtaget? Man har inget genensamt och allt den andra säger är skit.
Så brukar det pågå ett tag, till det slutar med att man skaffar antingen en hatkärlek, vänskap, eller något helt annat.
Jag har lyckats skapa.. jag tror... hatvänskap med mitt senaste ex (som det tog slut med för typ 1år sen), idag var han en riktig skit och då har vi ändå inte snackat på 2månader så då kunde man åtminstonde tänka sig att han skulle vara lite trevligt, men ack nej. Tack och lov har jag förändrats och det känns riktigt kul när man kan sätta dit honom, på sitt egna sätt, utan att behöva bete sig på ett konstigt. Jag har kommit till den nivån när jag kan dra riktigt råaskämt. Såna som passar in perfekt. och jag hoppas nästan, men bara nästan, att han läser detta. För det vore så jävla kul.
HA!
/grassmonkey
Det roliga jag tycker är att se att när man har gjort slut/blivit dumpad så är man alltid så ledsen, men sedan inser man och blir nästan glad att man inte i slutändan stannade med den människan. För hur kunde man gillar den personen i huvudtaget? Man har inget genensamt och allt den andra säger är skit.
Så brukar det pågå ett tag, till det slutar med att man skaffar antingen en hatkärlek, vänskap, eller något helt annat.
Jag har lyckats skapa.. jag tror... hatvänskap med mitt senaste ex (som det tog slut med för typ 1år sen), idag var han en riktig skit och då har vi ändå inte snackat på 2månader så då kunde man åtminstonde tänka sig att han skulle vara lite trevligt, men ack nej. Tack och lov har jag förändrats och det känns riktigt kul när man kan sätta dit honom, på sitt egna sätt, utan att behöva bete sig på ett konstigt. Jag har kommit till den nivån när jag kan dra riktigt råaskämt. Såna som passar in perfekt. och jag hoppas nästan, men bara nästan, att han läser detta. För det vore så jävla kul.
HA!
/grassmonkey
smile like you mean it
Jorden snurrar, dagen påbörjas, kylan försvinner mer och mer när dom första ljusstrålarna når marken.
Röken från dom varma andedräkterna skiljer sig från resten av luften.
Den är som du, för du skiljer dig från oss, du är inte vad du en gång varit.
Och vi saknar det.
För vi, fast du kanske inte ser det, rör oss, vi rör oss snabbare framåt än du gör. Du drar dig bakåt, som att du tror att det är rätt håll. Och när du gör det, behandlar du oss sämre. För du tänker, att vi finns ju alltid där för dig.
Men har du någongång tänkt, att en dag, då finns vi inte längre. För vi har tröttnat på att vänta på dig, vänta på att bli behandlade som luft. För vi, i skillnad mot dig, rör oss framåt.
Vi har nu tagit oss längre fram i livet och lagt dig på hyllan, du som ändå behandlar oss så illa, behandlar oss som luft.
Vi ser att det finns andra saker, vi behöver inte ta all skit. För vi är starka. Men samtidigt, behöver vi dig.
För vi bryr oss, vi tycker om dig. Men vem kan älska utan lust? Och vem kan andas utan luft? För det var där vi började. Då du fortfarande var en del av våran luft. Men vad är du nu? Det vet vi inte ens själva. Och det skrämmer mig.
Vad tror du? Behöver vi dig? Eller, har du blivit, precis som alla andra?
och ja, den här gången handlar det precis om DIG!
/grassmonkey
Röken från dom varma andedräkterna skiljer sig från resten av luften.
Den är som du, för du skiljer dig från oss, du är inte vad du en gång varit.
Och vi saknar det.
För vi, fast du kanske inte ser det, rör oss, vi rör oss snabbare framåt än du gör. Du drar dig bakåt, som att du tror att det är rätt håll. Och när du gör det, behandlar du oss sämre. För du tänker, att vi finns ju alltid där för dig.
Men har du någongång tänkt, att en dag, då finns vi inte längre. För vi har tröttnat på att vänta på dig, vänta på att bli behandlade som luft. För vi, i skillnad mot dig, rör oss framåt.
Vi har nu tagit oss längre fram i livet och lagt dig på hyllan, du som ändå behandlar oss så illa, behandlar oss som luft.
Vi ser att det finns andra saker, vi behöver inte ta all skit. För vi är starka. Men samtidigt, behöver vi dig.
För vi bryr oss, vi tycker om dig. Men vem kan älska utan lust? Och vem kan andas utan luft? För det var där vi började. Då du fortfarande var en del av våran luft. Men vad är du nu? Det vet vi inte ens själva. Och det skrämmer mig.
Vad tror du? Behöver vi dig? Eller, har du blivit, precis som alla andra?
och ja, den här gången handlar det precis om DIG!
/grassmonkey
yesterday, today, forever
Ja, det blir väl ett kort, sunkigt inlägg.
Klockan är snart halv ett och jag undar varför jag sitter vid datorn fortfarande... Måste dessutom duscha innan jag sover... Så jag borde skynda på..
Ikväll har jag fotat en massa, men inte sådant som jag själv ska använda, utan som ska puplicerars på ridskolans hemsida.. Får väl se vad det blir vad det. Jag är rätt nöjd med bilderna, men valde att göra med ganska hög iso, eftersom det var rätt mörkt och det ska ju inte bli några dunder förstoringar!
Hur som helst, jag borde ta tag i mitt liv , tjing!
/grassmonkey
jag tror att någon visar sitt riktiga jag..
Klockan är snart halv ett och jag undar varför jag sitter vid datorn fortfarande... Måste dessutom duscha innan jag sover... Så jag borde skynda på..
Ikväll har jag fotat en massa, men inte sådant som jag själv ska använda, utan som ska puplicerars på ridskolans hemsida.. Får väl se vad det blir vad det. Jag är rätt nöjd med bilderna, men valde att göra med ganska hög iso, eftersom det var rätt mörkt och det ska ju inte bli några dunder förstoringar!
Hur som helst, jag borde ta tag i mitt liv , tjing!
/grassmonkey
jag tror att någon visar sitt riktiga jag..
as usual
Ja, just nu har vi foto a och det går riktigt, riktigt skit.
Nästan så jag vill ge upp. Det är såna här dagar man inte vill gå media, då allting går fel och man fattar ingenting.
Och inte är örjan här heller så man kan fråga.. fast det för jag ändå inte..
/grassmonkey
Nästan så jag vill ge upp. Det är såna här dagar man inte vill gå media, då allting går fel och man fattar ingenting.
Och inte är örjan här heller så man kan fråga.. fast det för jag ändå inte..
/grassmonkey
it's is so over
tom.
jag känner mig tom.
helt empty och utan några känslor alls.
och jag vet inte ens varför.
jag fortsätter att fundera vad jag känner. men det finns inget. ingen glädje. ingen sorg. det finns inget.
men det är okej, det vet jag. man får ha sådana dagar också.
jag hatar hösten just nu och det är inte för att jag älskar att hata, jag bara för det.
det jag älskar, det är the killers och mb, min min min mb.
jag känner ångest över att jag inte gör det jag borde, det viktiga.
jag vill bort. bort bort bort. långt bort. nu på studds helst. snälla
/grassmonkey
min prins , jag älskar dig<3
jag känner mig tom.
helt empty och utan några känslor alls.
och jag vet inte ens varför.
jag fortsätter att fundera vad jag känner. men det finns inget. ingen glädje. ingen sorg. det finns inget.
men det är okej, det vet jag. man får ha sådana dagar också.
jag hatar hösten just nu och det är inte för att jag älskar att hata, jag bara för det.
det jag älskar, det är the killers och mb, min min min mb.
jag känner ångest över att jag inte gör det jag borde, det viktiga.
jag vill bort. bort bort bort. långt bort. nu på studds helst. snälla
/grassmonkey
min prins , jag älskar dig<3
buzzin
Ja, en snabb uppdatering från helgen var att den var totalt UNDERBAR!
Jag äääälskar våran klass, nu , föralltid och förevigt. Fan jag kommer gråta blod när vi går ut om nått år bara... Jag vill inte ens tänka tanken...
natti
/grassmonkey
Jag äääälskar våran klass, nu , föralltid och förevigt. Fan jag kommer gråta blod när vi går ut om nått år bara... Jag vill inte ens tänka tanken...
natti
/grassmonkey
are we human?
Jag sitter här med en smärtande glädje.
Jag kan inte riktigt identifiera den, men den är bra, tror jag.
Jag sitter för mig själv, klockan är halv två precis när jag skriver det här och jag lyssnar på the killers.
The killers i tonvis och åh dom är så bra. Jag älskar deras musik, speciellt deras nyaste singeln "Human", den är så underbart fin. Den har inte ens släppts i sverige än, men fick den av alex för nån vecka sen och jag blev glad så glad.
Det är en sådan där låt som man måste lyssna in sig på för att gilla. Om den hade funnits på youtube nu så hade jag länkat den direkt, men samtidigt så orkar jag inte kolla upp det. Ni kan få njuta av texten imorgon.
Ikväll/natt har jag varit ute och fotat. Tänkte fota den vackra staden så jag drog med mig kameran, stativet och en ficklampa, sedan knallade jag upp på berget. Men det gick inte så bra. Bilderna blev sämst. Men jag orkar inte bry mig, för det var så sjukt härligt. Det kanske är därifrån min glädje kommer. För den är så stor.
Ikväll/Imorgon är det klassfest. Det ska bli väldans mys, trots att det nog kommer bli en massa massa fylla. Jag ska vara nykter iallafall och det känns jävligt bra iallafall. Hoppas alla kommer ha det roligt iaf, för det tänker jag!
Nej nu ska jag återgå till mitt älskade The Killers och försöka sova lite. Full fart imorgon , full fart.
I did my best to notice
when the call came down the line
up to the platform of surrender
I was brought but I was kind
and sometimes I get nervous
when I see an open door
Close your eyes, clear your heart
Cut the cord
are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I'm on my knees looking for the answer
are we human or are we dancer
/grassmonkey
Jag kan inte riktigt identifiera den, men den är bra, tror jag.
Jag sitter för mig själv, klockan är halv två precis när jag skriver det här och jag lyssnar på the killers.
The killers i tonvis och åh dom är så bra. Jag älskar deras musik, speciellt deras nyaste singeln "Human", den är så underbart fin. Den har inte ens släppts i sverige än, men fick den av alex för nån vecka sen och jag blev glad så glad.
Det är en sådan där låt som man måste lyssna in sig på för att gilla. Om den hade funnits på youtube nu så hade jag länkat den direkt, men samtidigt så orkar jag inte kolla upp det. Ni kan få njuta av texten imorgon.
Ikväll/natt har jag varit ute och fotat. Tänkte fota den vackra staden så jag drog med mig kameran, stativet och en ficklampa, sedan knallade jag upp på berget. Men det gick inte så bra. Bilderna blev sämst. Men jag orkar inte bry mig, för det var så sjukt härligt. Det kanske är därifrån min glädje kommer. För den är så stor.
Ikväll/Imorgon är det klassfest. Det ska bli väldans mys, trots att det nog kommer bli en massa massa fylla. Jag ska vara nykter iallafall och det känns jävligt bra iallafall. Hoppas alla kommer ha det roligt iaf, för det tänker jag!
Nej nu ska jag återgå till mitt älskade The Killers och försöka sova lite. Full fart imorgon , full fart.
I did my best to notice
when the call came down the line
up to the platform of surrender
I was brought but I was kind
and sometimes I get nervous
when I see an open door
Close your eyes, clear your heart
Cut the cord
are we human or are we dancer
my sign is vital, my hands are cold
and I'm on my knees looking for the answer
are we human or are we dancer
/grassmonkey
move me
Det är egentligen nu jag borde börja med mitt hat.
Men idag har jag redan hatat tillräckligt mycket. Jag har nämnligen tittat på Idol och jag kan erkänna att jag klarar snart inte att titta på det längre. För dom är så jävla värdelösa. - Nej jag påstår inte att jag skulle kunna göra det bättre själv, men seriöst, hur många är dom nu.. 12? Och det kanske är 1 framträdande som faktsikt gillas, ETT ända!
Och den där äckliga lilla Johan Palm.... Snälla! Avliva honom, för bort honom från jordens yta, gör vad som helst!
Bara jag slipper se honom varje vecka stå och döda en låt efter en annan! Pojken ser ut som något som fastnat i en tvättmaskin och han låter som han ska gråta varje gång han öppna munnen.
Sedan hans sång? Det är något som satan själv inte ens skulle vara stolt över. JAG PLÅGAS!
Det blev ett hatande inlägg iallafall, trots att det inte skulle bli det.
Så, på plats nr 1 på min hatlista: IDOL-JOHAN PALM.
Kommer kanske mer sen.
/grassmonkey
Men idag har jag redan hatat tillräckligt mycket. Jag har nämnligen tittat på Idol och jag kan erkänna att jag klarar snart inte att titta på det längre. För dom är så jävla värdelösa. - Nej jag påstår inte att jag skulle kunna göra det bättre själv, men seriöst, hur många är dom nu.. 12? Och det kanske är 1 framträdande som faktsikt gillas, ETT ända!
Och den där äckliga lilla Johan Palm.... Snälla! Avliva honom, för bort honom från jordens yta, gör vad som helst!
Bara jag slipper se honom varje vecka stå och döda en låt efter en annan! Pojken ser ut som något som fastnat i en tvättmaskin och han låter som han ska gråta varje gång han öppna munnen.
Sedan hans sång? Det är något som satan själv inte ens skulle vara stolt över. JAG PLÅGAS!
Det blev ett hatande inlägg iallafall, trots att det inte skulle bli det.
Så, på plats nr 1 på min hatlista: IDOL-JOHAN PALM.
Kommer kanske mer sen.
/grassmonkey
it ain't paris or rome
Idag blir det ett vääääldigt kort inlägg, skulle skrivit mer, men har helt enkelt inte orkat.
Lovisa gjorde om min blogg idag/igår och den blev såååå fin!! Är typ tok-kär i den så jag får nog allt börja skriva lite mer!
Snart kommer jag börja ta upp ett hatobjekt om dagen, för jag håller på med en lista. hehehe... Vet inte hur många jag ska ha 1-10 eller 1-20 eller 1-100? Vad tycker ni?
/grassmonkey
Lovisa gjorde om min blogg idag/igår och den blev såååå fin!! Är typ tok-kär i den så jag får nog allt börja skriva lite mer!
Snart kommer jag börja ta upp ett hatobjekt om dagen, för jag håller på med en lista. hehehe... Vet inte hur många jag ska ha 1-10 eller 1-20 eller 1-100? Vad tycker ni?
/grassmonkey
i just can't look
Vad är det med livet och dess eviga svek?
Det finns alltid tidpunkter där livet sviktar och man tvivlar på vem man egentligen är och varför det blev som det är.
Jag ställer inte höga krav på livet längre, efter allt man går igenom, tror jag att livet sänker dom förhoppningarna man har.
Jag är så less på allt som har med höstdepperitioner att göra och önskar att denna dystra tiden bara tog slut.
Jag är också less på alla gnällande människor, jag tycker bäst jag vill och så är det. Tack men jag bad inte om din åsikt.
En sak som jag därimot är riktigt irriterad på är detta eviga tjat om emo.
Jag lyssnar på Tiger Lou bäst jag vill och jag tänker tamigfan åka och se dom i Sundsvall också, vare sig med eller utan er. Deras musik kan vara seg, känslosam och depprimerande. Men det är det jag gillar med dom. Eller han kanske jag ska säga. För han som är Tiger Lou spelar alla instrument själv när han gör skivorna, men han har även ett liveband han spelar med. Det tycker jag är rätt tufft.
Och jag vill ha pengar. Pengar så jag kan åka bort.
Jag är så sjukt sugen på att åka iväg hemifrån ett tag nu igen. Gärna själv och bara, ja, vara.
All press, mörka tider och tråkiga dagar. Det är allt för många.
Sedan tänker jag tacka Sandra. För att hon gjorde min helg så jävla bra. Mycket bättre än den var tänkt.
Detta inlägg har tagit 2dagar att skriva. Och jag är inte nöjd. Men jag orkar inte bry mig längre. Tack.
/newbie
Det finns alltid tidpunkter där livet sviktar och man tvivlar på vem man egentligen är och varför det blev som det är.
Jag ställer inte höga krav på livet längre, efter allt man går igenom, tror jag att livet sänker dom förhoppningarna man har.
Jag är så less på allt som har med höstdepperitioner att göra och önskar att denna dystra tiden bara tog slut.
Jag är också less på alla gnällande människor, jag tycker bäst jag vill och så är det. Tack men jag bad inte om din åsikt.
En sak som jag därimot är riktigt irriterad på är detta eviga tjat om emo.
Jag lyssnar på Tiger Lou bäst jag vill och jag tänker tamigfan åka och se dom i Sundsvall också, vare sig med eller utan er. Deras musik kan vara seg, känslosam och depprimerande. Men det är det jag gillar med dom. Eller han kanske jag ska säga. För han som är Tiger Lou spelar alla instrument själv när han gör skivorna, men han har även ett liveband han spelar med. Det tycker jag är rätt tufft.
Och jag vill ha pengar. Pengar så jag kan åka bort.
Jag är så sjukt sugen på att åka iväg hemifrån ett tag nu igen. Gärna själv och bara, ja, vara.
All press, mörka tider och tråkiga dagar. Det är allt för många.
Sedan tänker jag tacka Sandra. För att hon gjorde min helg så jävla bra. Mycket bättre än den var tänkt.
Detta inlägg har tagit 2dagar att skriva. Och jag är inte nöjd. Men jag orkar inte bry mig längre. Tack.
/newbie
stars go blue
Nu blir det bara ett snabbt inlägg för att testa det nya utseendet, orkade inte göra så seriöst, datorn är lite damp.
Kommer ett mer seriöst inlägg sen... :))
/newbie
Kommer ett mer seriöst inlägg sen... :))
/newbie
point it home
idag tänker jag be om ursäkt. för jag skämms.
Lovisa visade mig tidigare ett inlägg jag skrivit förra året, i början av skolan, då jag hade pekat ut dom som bimbosar. att jag var så ytlig visste jag inte ens själv och jag mådde nästan dåligt av det.
för det är såhär livet är. vi dömmer folk innan man känner varandra och samtidigt vågar man aldrig ta kontakt.
att det sammhället man lever i idag har fördomar, är inte så konstigt, man blir nästan manipulerad med all skit som den sänder ut.
inte för att det har men den här saken att göra, men den är en liten tankeställare.
och jag ber som sagt om ursäkt.
/newbie
Lovisa visade mig tidigare ett inlägg jag skrivit förra året, i början av skolan, då jag hade pekat ut dom som bimbosar. att jag var så ytlig visste jag inte ens själv och jag mådde nästan dåligt av det.
för det är såhär livet är. vi dömmer folk innan man känner varandra och samtidigt vågar man aldrig ta kontakt.
att det sammhället man lever i idag har fördomar, är inte så konstigt, man blir nästan manipulerad med all skit som den sänder ut.
inte för att det har men den här saken att göra, men den är en liten tankeställare.
och jag ber som sagt om ursäkt.
/newbie
falling slowly
Ja, rubriken för dagen passar verkligen till min blogg. Den försvinner långsamt långsamt.
Jag har inget intressant att skriva i den längre, men kan verkligen inte ta bort den. Den innehåller alldeles för mycket känslor och inlägg jag faktiskt varit stolt över jag har skrivit, såna saker jag verkligen har kunnat läsa om och om igen och tänkt "fan vad bra jag uttryckte mig här" Nu är det väldigt ovanligt, men det händer!
Idag har jag bråkat lite med min syster. Jag som trodde vi hade kommit över det, men nej.
Det är jobbigt varje gång vi bråkar, jag litar på henne så oerhört mycket och tar egentligen åt mig mer när hon säger något än när någon annan gör det. Samtidigt bråkar vi för att vi är som vi är och vi är syskon.
Men för mig är hon världens bästa syster. Hon ställer alltid upp, hon kan så mycket och hon ställer alltid upp - oftast iallafall.
/newbie
Jag har inget intressant att skriva i den längre, men kan verkligen inte ta bort den. Den innehåller alldeles för mycket känslor och inlägg jag faktiskt varit stolt över jag har skrivit, såna saker jag verkligen har kunnat läsa om och om igen och tänkt "fan vad bra jag uttryckte mig här" Nu är det väldigt ovanligt, men det händer!
Idag har jag bråkat lite med min syster. Jag som trodde vi hade kommit över det, men nej.
Det är jobbigt varje gång vi bråkar, jag litar på henne så oerhört mycket och tar egentligen åt mig mer när hon säger något än när någon annan gör det. Samtidigt bråkar vi för att vi är som vi är och vi är syskon.
Men för mig är hon världens bästa syster. Hon ställer alltid upp, hon kan så mycket och hon ställer alltid upp - oftast iallafall.
/newbie
