min älskade vän, hur mycket har vi inte gått igenom egentligen?
vi har stått vid varandras sidor i över 3år och jag vet att jag verkligen har hittat den bästa vännen jag kan finna.
du gör mig alltid glad och jag kan lita på dig i alla lägen. vi har funnits för varandra under all denna tid, genom gråtande telefonsamtal till sjuka skoldagar med våra egna upptåg som ingen kunde förstå oss på varför vi satte oss i dom situationerna. men samtidigt under alla dom här åren, har vi aldrig bråkat på riktigt. vi har alltid satt oss in i den andras situation och tagit oss igenom dom stunderna utan att så ens kallat den andra ett själsord.
vi har många gången funderar på, hur tusan vi går ihop, för vi är så olika, men ändå så lika. så lika att jag ofta känner mig rädd för hur jag ska klara mig om jag mister dig. vi umgås inte till hälften så mycket som vi gjorde förutm och jag tar på mig en stor del av den skulden. jag vet att jag försummar mina vänner, alla av dom. men jag saknar våra tider vi hade förr, då vi fjantade runt som två kalvar på grönbete och hittat på dom konstigaste sakerna, skrattade åt dom och levde med dom.
för sånna är vi. vi lever för stunden och det älskar jag med oss, det älskar jag med dig.
jag hoppas våra planer håller så att vi kan sticka efter studentet. då jävlar ska vi leva livet. därefter man ta tag i verkligheten som ligger för nära. men först låt fira. låt oss fira oss. för att vi är vi och vi är bäst.
du är min bästa vän. det vet du. och jag älskar dig. tills döden skiljer åt oss.
iallafall om jag får bestämma.

tack emma för att du finns. tack.
och grattis på oss som nu vandrat tillsammans i 3år och 1 månad.

<3

Jag skulle vilja döpa om min blogg.. till newbie.blogg.se, men då måste man skaffa en ny och det vill jag inte. den här är för bra för det. alldeles för bra.

/newbie

Ja, idag känner jag helt klart bara för att bildbomba min blogg, vilket jag inte brukar göra annars.
Så här kommer bilder från lite studiofotografering förra veckan med Julia och Saja'n. Detta gör jag bara för att dom sa att dom skulle döda mig om jag la ut dom på bdb, nu hamnar dom ju bara på bloggen :)))

/newbie

Idag kommer det nog bli ett väldigt långt inlägg...

Just nu är alla och springer runt på parken på explore.. förutom jag.. och linda.. och lovisa... vi sitter på olika platser och gör nog helt olika saker. Jag bloggar till exempel. För inte fan orkar jag lägga ut pengar, på sådant som jag ändå inte blir lyckat. Det blir det aldrig. Parken och jag.. vi hör liksom inte ihop.
Jag och Lovisa satt just och pratade om detta fenomen tidigare idag, och jag måste säga det gott folk. Jag har underskattat den flickan, egentligen aldrig riktigt lyssnat på det hon har att säga och det skäms jag för. Hennes tankar och åsikter liknar mina och hon ger en faktiskt inspiration. Och jag tycker helt klart att ni ska kolla in hennes blogg, för hon är riktigt cool.
http://viewsoflife.blogg.se/

Kan ni tänka er att jag gör reklam för en annan persons blogg.. det händer.. aldrig.

Jag har haft en riktigt skön kväll, jag blev utbjuden på middag av mamma, så med henne, anders och syster åt vi buffé på varvsberget. Det var inte så jättegod mat, men det var mysigt.
Och gud vad trött jag är. Det har varit en riktigt hektiskt vecka med 3redovisningar (okej det låter inte mycket) men det tar ändå, speciellt när jag är en sådan person som väljer att göra allt det jobbiga, i sista minuten. Jag har suttit uppe och pluggat till klockan 2 nästan alla nätter den här veckan.

Mer underhållande från ikväll var att jag hittade min självfränd inom musiken. Han tyckte exakt som jag, hade hört band som jag aldrig hört att någon annan lyssnat på förutom jag. Vi disskuterade vilken musik vi skulle kunna tänka oss att ha på våran egen begravning och när jag säger den första låten jag skulle kunna tänka mig blir det kusligt, för det är en av dom han också tänkt sig. Jag fick nästan rysningar.
Jag hittade tillbaka min kärlek till Tomas Andersson Wji av honom och fick nys om The Smiths som jag totalt hade glömt bort. Jag fick även The Killers nya singel som inte släppts än, men den var bara sådär.
Vi pratade om bortglömda James Blunt och Patriks Isaksson högfärdighet men ändå ärliga texter och kents bästa och sämsta. Lars Winnerbäck usla karisma och jag skrattade gott åt ett klipp från "Fredag hela veckan" där dom härmade Lars Winnerbäck och Miss Li. Henne avskyr jag också. Snacka om noll utstrålning.
Det var iallafall riktigt trevligt och han älskade Joshua Radin och Damien Rice minst lika mycket som jag.

Nu har dock alla gått som jag tidigare hade intressanta disskutioner med, för idag känner jag mig riktigt filosofisk och tänker igenom mina svar.

Jag tänkte efter lite idag på bussen och insåg att jag var less.
Jag är less på bussarna tvära inbromsningar i hopp om att ge oss alla whiplashskador.
Jag är less på våra dåliga vägar som gör att gammlingarnas löständer hoppar ur.
Och jag är less på alla jävla bilister som måste fått sitt körkort från en flingpaket.

/newbie

nu var det ett tag sedan jag skrev igen. skämmas borde jag... som vanligt...

jag har insett att jag älskar att disskutera med folk, speciellt såna disskutioner där jag vet att det är jag som har övertaget. det är nästan som en extra engergikick. ni kan ju tänka er, att mitt imot dig sitter en person med nervöst uttryck över att den inte har något att komma med och i ditt enga huvud kommer agrument på löpande band och du kan läsa av personen att den vet att den har - förlorat.

härom dagen såg jag ett program om barn som var övernaturligt intelligenta, det var läskigt faktiskt och tragiskt. en pojke hade krav på sig själv att alltid vara perfekt. jag säger då som alla andra, det finns ingen som heter perfekt.
det enda som är perfekt är att hata ordet perfekt, då har man kommit någonstans på vägen.

helgen har varit väldigt lugn, har mest varit med kompisar och hos hästen, riktigt trevligt har det varit.

och du människa, varför måste du vara så underbart bra? :)

nej nu orkar jag inte skriva mer, vet att det som vanligt blev ett sugigt inlägg, men så är det nu för tiden, har nog tappat skrivförmågan.

/newbie

Jag är så äckligt förvirrad just nu. Huvudet är helt tomt och jag vettefan vad jag vill längre.
Det är en skrämmande känsla och jag vet att det är jag själv som ställer till det för jag påminner mig gång på gång att jag inte lever i min drömvärld som jag gärna vill framlägga det. Det är så mitt beteende är och nu när jag är medveten om det, är det nästan jobbigare än förut. Jag kommer mer och mer fram till vad mina brister är. Jag är påstridig, kan uppfattas som arrogant, men det är så jag har lärt mig själv. Istället för att vara blyg och tillbaka dragen ger jag fullt ut när det är något som verkar jobbigt. På det sättet lever jag efter att det får bära eller brista. Det bästa är att det kan inte jag avgöra. Det kan bara alla andra.

Det jag vill göra nu är att lägga mig ner och lyssna på riktigt deprimerande musik, sådär att man känner sig riktigt misserabel och världelös, sedan vill jag ha en energikick och få tillbaka lite mod, så jag kan ta reda på, det som egentligen besvärar mig. För jag vet vad det är. Jag vill bara undvika det.

/newbie

Idag är det en sån där dag som är annorlunda.
Jag fick mig ett plötsligt lyckorus när jag gick hem idag från Britta. Jag bara kände att jag verkligen levde. Och det var helt underbart.

Idag har jag varit i Docksta med Britta och fotat dom tävlande, det blev riktigt apdåliga bilder, så det kändes lite drygt. Vi fick åka hem med Julia, vilket var tur, för vi hade ingen aning om hur vi annars skulle ta oss hem... Hehe...
Sedan nu på kvällen var jag och Julia och Britta och såg på premiären av hål i väggen. Det var faktiskt bara sisådär... Så jäkla kort..
Har nu sedan jag kom hem dampat upp min pappa lite och tjatat om en ny transport.. jag tror inte jag lyckas.. fan..

Natti..

/newbie

jag förstår mig inte på världen längre. allt detta ljugande, om hur allt ska vara och vad vi är.
vi är vad vi blev, iallfall jag är vad jag blev.
jag har lessnat på att förändra mig för andra människor skull.
ibland känns det som att fler människor måste sätta ner foten och säga att nu räcker det, för detta är den jag är.

och sen du, jag vill inte sluta upp som du har gjort. om du skulle sluta se bakom fingrarna skulle du ha ett sjuhelsikte bättre liv. om du nu förstår vad liv betyder.

det är livet små ögonblick som har betydelse.

Ja ikväll , äntligen fick jag min älskade låt av Irene , Amy Lee - You. Alltså sångaren från Evanecens och låten , den är så sjuuuuukt fin att ni inte kan ana det, hennes röst! Ja jag dyrkar den! A voice of an angel, det svär jag på!

Helgen var minst sagt annorlunda , for ner till S-vall på Noo-Marathon, filmen blev, enligt mig lyckad, helgen blev, enligt mig lyckad, men uppvisningen av filmen blev ett stort F A I L då Lindur råkade lämna in fel band, men det var rätt kul. Vi fick ett gott skratt :)

Fick träffa en kompis i helgen också , riktigt trevlig var han och jävligt snygg också , hehe :))))

Nej nu ska jag och min förskylning och gå och gräva ner oss, är ledig imorgon och troligtvis sjuk resten av veckan - fail!
(nämnde jag att det är mitt nya favoritord?)

/newbie

Ja, idag är det en stor skillnad från igår.
Jag är sviken, inte värre än något förut, men av en person som jag aldrig trodde skulle svika mig, nämligen min mamma.
Hur fan ska man reagera när det personen man växt upp med, som är en förebild, plötsligt sviker en och visar att allt som sagt förut inte stämmer längre. Det är som att bli trampad på. Och vad ska man göra åt det? Jag vet inte inte alls längre vart jag ska dra mig. Jag vill bara vara ensam, ja ensam.

Det är värre än det låter, ni har inte varit inblandad dom senaste veckorna, när allt för mycket har hänt som jag verkligen inte orkar med. Jag vill bara bort härifrån, det har nog blivit för mycket, som att sitta fastklistrad med varandra. Och hon förstörde början på mitt betyg, som kunde blivit bra. Jag var dessutom nöjd med det, men hon förstörde det. Och jag förstörde för mig själv. Jag tror det är gång på gång jag som sviker mig själv. Som inte orkar stå upp för något eller satsa på det jag verkligen vill. Och det är skit. Det är riktigt jävla skit.

Har ni föressten tänkt på att nya människor, dom är bara nya en dag, sen är dom precis som alla andra som sviker, sticker och gör en till åtlöje, precis som alla andra kan. För då är dom inte främlingar längre, då är dom precis som alla andra.

Åhå, här sitter jag då, på våran lediga dag och utan att ha gjort något av det jag ska göra.
Regnat har det gjort hela dagen och jag hade ju tänk att fara ut och springa, får se vad det blir av det senare, måste nog träna lite asfalt så knäa håller till det vid senare tillfälle.

I helgen ska man dra till S-vall för att vara med på en filmtävling, är tillsammans med Linda, Marcus och Magnus.. får väl se hur det går.. höhö 8)

Har iallafall fått nys om ett band jag inte lyssnat på förut , älskar verkligen dom och ja, jag vet att jag är fett efter , men så är det ibland! The Killers iaf :) sjukt bra, därav rubriken för dagen är en av deras låtar.

Har ni tänkt på vilket normalt inlägg det här har visat sig vara. Jag blir nästan lite rädd. Hade tänkt skriva av mig lite viktiga saker här också men orkar faktiskt inte, för det känslan är redan förstörd. Man måste nästan ha lite såna tankar redan i börjar av inlägget. Vi tar det vid ett senare tillfället.

Nu ska jag gå och duscha och kanske äta något, inte för att jag är speciellt hungrig eller nått, men det kan vara bra att äta... ibland.

/newbie