Idag sticker jag och Saja till Sthlm.
Imorrn är det Oasis som gäller och jag längtar så in i helvete!!!
Detta är precis vad jag behöver just nu!

Hade ett låååångt samtal med Lindur igår och det var så himla skönt att bara prata av sig allt!
Det får allt att kunna lösa sig och gå mot det bättre..

Det är dock nu jag har ett beslut kvar att ta, iaf som det verkar nu. Hur jag nu gör det på ett bra sätt..


NU TÄNKER JAG ÅKA OCH LEVA LIVET!

/grassmonkey

Att göra nya saker, brukar vara roligt och givande.
Det påståendet är falsk så det bara sjunger om det.
Den nya saken jag gjorde idag var inte rolig och absolut inte givande.
Den var smärtfylld och ännu mer fylld med ångest, och det är inget jag någonsin vill göra igen.

Jag skulle kunna sitta och skriva ett sjukt långt inlägg om mina orsaker, men det kan jag inte och jag vill inte.
Det enda jag vill är att resa bort och det är precis det jag kommer att göra imorgon.
Jag behöver tiden där jag slipper allt.

Jag borde inte gjort det jag gjorde, hade jag inte gjort det, hade det inte varit som det är nu.
Jag hade glatt ringt upp och sagt "Hej älskling!" men det kan jag inte längre.
Jag kan inte förlåta mig själv och jag kan inte säga hur mycket jag ångrar det.

Jag vill inte vara den känslomässiga typen, men jag bryr mig för mycket om alla.
Om jag inte vore sån, skulle inte mina tårar rinna längs med mina kinder just nu då jag känner en blandning av känslor som jag inte kan beskriva om jag ens så försökte. Allt för mycket har hänt under dom tre senaste dagarna.

Det enda jag vet, är att om jag fuckar upp det jag har gör nu, så har jag förlorat den finaste människan jag har träffat.

/grassmonkey

Det är sjukt, så jävla sjukt

Ta mig härifrån, allt för mycket har hänt.
En ångest jag gärna vill vara utan. Fy fan.


HELVETE!

/grassmonkey

Ibland har man lust att bara skriva av sig allt som man känner, men man vet att man inte kan.
Det är inte samma sak längre, när alla läser, eller inte alla.
Jag har sagt förut att jag skriver för mig egna skull och inte för någon annans. Jag ändrar inte mitt sätt i mitt skrivande eller skriver om saker ni vill läsa, utan jag skriver som jag känner för det och så ofta jag känner.
Men nu vet jag inte om jag klarar av pressen att det är så många "närstående" som läser som jag inte vill ska läsa.
Jag vet, man ska inte skriva om man inte vill att folk ska läsa, för det är trots allt internet.
Men när är det okej att inte vilja få folk att läsa då?
 Jag kanske behöver skriva för att själv må bra, men jag mår inte bättre av att folk runt omkring säger: Hur mår du, jag läste din BLOGG! Sånt gör mig bara jävligt förbannad.
Min blogg är min, jag skriver om det som är mitt. Vill jag prata om det utanför den här sidan så gör jag det, men jag kanske har valt att inte göra det med just er.
Det är sånt som gör den stora skillnaden.

 /grassmonkey

Det hinner hända mycket på få dagar.

Jag har hoppat av mitt band Copyright
Jag har haft världens jobbigaste idrottslektion
Jag har blivit sjuk och legat i 40graders feber
Jag har svimmat 3gg på raken

Okej, kanske inte så mycket, but still!

---

Och jag är så jävla förvirrad, det tär på mig av att inte veta vad som händer, inte veta vad andra människor tänker.
Ena dagen är det underbar, andra dagen är det skit. Är det sådan man ska behöva gå igenom än en gång?
Jag vill fan inte vara med längre om det ska vara på det sättet. Jag vet att jag är värd bättre om det ska vara till
för att såras och må skit. Det man gör uppskattas inte, men anklagas för att inte vara ärlig.
Jag kan inte vara ärligare än den jag är, jag står för allt jag säger men det gör en skör när man inte får den rätta responsen. Det är inte så här man börjar något och det är inte så här man slutar något.
Jag står och velar, det är antingen allt eller inget - jag är less på att tvivla.

Mighty Bouncer - min älskade häst, den enda som verkligen tror på en, att ett djur ska vara ens bästa vän och den man litar mest på.. <3

/grassmonkey

Rubriken tillhör Linda till 100%, men jag skriver ju på engelska så det fick bli en fin översättning. Jag jobbade på den i säkert 20min innan jag kom på det rätta uttrycket.

Jag och Linda sitter här i datasalen. Örjan är borta... som vanligt... eller har tagit en väldigt lååång rast... Vi vet inte riktigt än.

Linda är bra att ha, hoppas ni förstår det. Trots att hennes ansikte är fyrkantigt och hon inte är så lång så är hon en helt underbar person.
Lyssnar alltid och kommer med råd om det hon kan.
Sen kan hon bli arg också och det är bra. Rätt kul också för den delen.
Jag brukar skratta åt Linda.

världens bästa a<3

/grassmonkey

Ja, för att fortsätta på allt det positiva som händer, så har jag och min syster just IDAG ägt våran älskade häst Mighty Bouncer i ETT HELT ÅR!
Kan ni fatta hur fort tiden har gått? För ett år sedan att vi skrev vi på kontrakt, skakade hand och sprang ner och kramade om världens bästa häst och sa att han äntligen var min.

Älskar den hästen över allt annat och trots att ni bara kanske ser honom som ett djur så är han för mig något så mycket mer.
Han är min bästa vän, den som alltid gör mig glad och ger mig en känsla som ingen annan kan ge mig.
Jag dyrkar och avgudar honom, det finns abslout ingen bättre<3

(E du är fortfarande min bästa kompis ;D)

/grassmonkey

Jisses jag känner mig kär så upp över öronen.
Han gör mig till världens lyckligaste, säger dom finaste orden som finns i världen och förstår mig precis.
Förstår ni hur knäppt det är, vi har bara känt varandra i typ 3-4månades och han kan mig redan utantill.
Jag behöver inte ens säga saker, han bara vet och förstår.

Ni ska få veta någon vacker dag, just nu räcker det att dom som betyder mest vet.


a <3

/grassmonkey

Just nu är jag rädd för vad livet har att erbjuda mig.
Jag ser inte längre fram imot vad som döljer sig längst nästa krök och nyfikenheten håller på att dö ut.
Jag som kände mig som världens lyckligaste men att allt sedan kan vändas runt till osäkerhet jag längre inte vill vara del av.
Att några få ord kan förstöra ens natt, lämna en grubblande, framförallt sömnlös och vid detta ångestfyllda tillfälle börjar man skriva.
Vid såna här stunder skulle jag kunna skriva ihop hundratals texter om livet, den här skulle handla om rädsla, för ja,
jag är rädd för vad livet har att erbjuda mig.

/grassmonkey

Jag minns så väl din doft, hur dina kyssar smakar och sättet du rörde vid mig.
Hur du kunde titta in i mina ögon och säga att jag vacker precis som jag är.
Och jag kunde känna dom där ögonblicken som bevisar att kärlek som visas på film visst är äkta.
Det kunde komma dom där stunderna när allting stämde och tiden stannade upp för att visa oss att det finns bara du och jag.

i miss you

/grassmonkey

Det är nu när nervositeten river i mig, som jag behöver någon som bäst.
Som läser av mig utan att jag behöver andas.
Som peppar mig med att allt kommer gå bra.
Att allt som kan hända har redan hänt.

Jag kan bara säga att den personen idag är Britz, en helt sjukt underbar vän som jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska beskriva. För det är alltid ordet damp som gäller, men samtidigt är hon någonting mer.
En fantastisk vän som verkligen bryr sig, förstår hur man fungerar och kan sätta sig in i ens situationer.
Vi är så jävla lika att det är skrämmande, men det är så underbar härligt, som en trygghet.

Sen kan jag inte låta bli att nämna Emma heller, världens mest underbara bästa vän, som jag litar 100% på och som alltid ställer upp.

Det är helt galet, att jag har vänner som er, och alla ni andra som också betyder mer än allt, som Sandra och Linda.
Utan er skulle jag inte vara något, ni är fan alltid där, ni gör mig alltid glada och uan er, vore jag inget.

/grassmonkey

Ja, nu är jag faktiskt hemkommen och sätter mig och bloggar - helt sjukt!

Detta har varit världens bästa nyår, var med Britz, Fisen, Johanna och Björn, men även några andra har tittat förbi och även detsamma för oss.
Först var vi i lägenheten, sedan blev det lite bilåkande och sedan lägenheten än en gång.

Kan bara tacka och bocka för kvällen, god middag, goda skratt och underbara människor.

Välkommen 2009 - välkommen random! <3

/grassmonkey