Idag känns det som jag inte har någon tro på någonting.
Han var verkligen allt jag ville ha, och allt jag hade.

Nu har vi packat ut alla mina saker, vi kramades och han sa att det funkar bara inte just nu, att han inte klarade det.
Jag grät och jag gråter fortfarande. Mitt hjärta värker som det bara kan göra av kärlek och det känns som någon försöker vrida det sista ur det.
Jag hatar mitt liv just nu, trots att jag vet att han kommer fortsätta ställa upp, att det inte är sista gången vi umgås, men i mitt hjärta känns det som det. Jag måste få radera allt för att kunna gå vidare.

Bara tanken att ta bort bilder där det står att jag älskar honom är obefintligt.
För jag älskar honom fortfarande och jag vet inte om det går att ändra på.


Min blogg kommer vara väldigt nedstämmd, vilket ni nog kan förstå, men tyvärr är det här jag uttrycker mina känslor.

Peace out