Det är konstiga känslor jag känner.
Att liksom känna att man är tom, utan att man är olycklig.

Slippa sakna någon, tänka på någon och att bry sig.
Det som oroar är att jag är för bekväm i det här.

Jag vill inte ha någon.
Jag letar inte.
Jag saknar inte.

Bara för att jag vet att Britta fortfarande bevakar den här bloggen på bloglovin...