Det är konstiga känslor jag känner.
Att liksom känna att man är tom, utan att man är olycklig.

Slippa sakna någon, tänka på någon och att bry sig.
Det som oroar är att jag är för bekväm i det här.

Jag vill inte ha någon.
Jag letar inte.
Jag saknar inte.

Sitter och tycker lite allmänt synd om mig själv.
Har ju äntligen bestämt mig för vad jag har tänkt göra i höst, flyttat runt valen, petat, funderat och tagit beslut.

Det SKA blir Umeå. Jag vägar något annat. Det är min häst jag sätter i första hand nu.

Men sen så är det ju allt annat
- hur hittar man en bostad?
- hur mycket kostar det?
- hur söker jag bidrag hos csn?
- hur mycket ska man söka?
- vad gör man om man kommer in?
- hur fungerar högskolan?

fix me

Jag skojar inte om jag säger att jag blir så otroligt frusterad när det kommer till kompisar.

Ibland kan har jag nästan lust att bara sluta umgås med folk, bara för att det är så otroligt svårt att göra alla nöjda och glada. Det är fan värre än att ha ett förhållande.
För nu handlar det om förhållanden med minst 20 olika människor.

Alla ska man hålla kontakten med, och hållar man inte kontakten är man en dålig människa, och får skit.
Försöker man däremot att hålla kontakten med alla, då är man en dålig människa som byter kompisar hela tiden.

Nä asså jag blir faktiskt inte riktigt klok.

 

 

i wore the necklace you gave me today
and i could'n feel a thing

Förkyld, snorig näsa och inte ett tecken på sömn.
Spelar ingen roll att jag har legat i min säng i 4h nu, sömnen verkar ändå inte komma till min undsättning.

Ska väl försöka ge mig in på en ytterligare film eller något, för inget annat hjälper.
Bara mitt huvud kunde sluta kännas som en ballong.


Whenever I feel your memory is breaking my heart
Why won't this just all go away

I hate feeling like this.
I don't whant to have this dreams any more.
Take them away or make them true, because I can't take it any more.

Det skulle inte spela någon roll om jag säger att jag önskar jag var 5år gammal igen, bodde i Sidensjö och livet var tomt på problem.
Det är en mening, som blir helt meningslös.
Nu är jag vuxen. Eller, jag bor fortfarande hemma, man har faktiskt provat leva mitt liv på egen hand. Och vet att jag kommer överleva det sen också.

Nu går jag till jobbet varje dag mellan 8-17 som vilken svensson som helst och vet att det är så här mitt liv kommer se ut. Jag kommer inte bli någon hollywood kändis och att gifta mig rikt så jag blir en hemmafru är nog också bara att glömma.

Jag önskar jag fick gå tillbaka till skolan och ta studenten igen, igen och igen. För det är det roligaste jag någonsin gjort.

Men nu går jag istället upp varje morgon. Tjänar mina pengar, som jag tillsammans med min själ tänker lägga ner på min häst.


För även om jag är ensam så är jag inte rädd längre. Jag är inte rädd för att bli vuxen.

Jag, Farmor och Maria

Jag borde komma hem som världens lyckligaste efter den här resan.
Känna mig fri, galen och på toppen av världen.

Men jag är på botten.
Det är något som gnager i mig och som att jag går runt och väntar på att något som ska hända.


jag vet fan inte vad jag har gjort för fel

Ingen bra start på det nya livet.

Kommer kännas tomt utan klassen.
Bosse är halt.
Och jag är fan nästan övertygad på att jag skiter i Göteborg nu, är så jävla less.

Känner mig sjukt jävla tom.
Inte för att jag inte är glad över att jag har tagit studenten, eller att jag är lycklig över hur underbart allt det här har varit.

Men det känns som jag precis blivit lämnad av ett underbart förhållande.
Älskade MP10, den bästa klassen med dom finaste personerna jag någonsin har varit med om.
Personligheter har flödat, skratt har hörts och tårar har delats.

Jag vet att vi kommer ses igen, men just nu, känner jag mig bara tom.

Idag är det den första juni.
Den FÖRSTA.
Förra året sprang jag runt med ögonfluss den sista veckan, lekte vuxen med med mitt ex, planerade en frankrike resa och såg inte fram emot att sommarjobba.

Nu ett år senare sitter jag och skrapar ihop studentlåtar och räknar ut ekonomin fram tills dom sista dagarna, planerar resan till göteborg och försöker se till att allt ska flyta på fram till hösten.
Vuxenlivet är det sista jag tänker på - även om det är det som väntar runt hörnet.

Nu ska jag gå och sova, imorgon ska jag till frissan....