Har ni tänk på att vuxna alltid säger till oss i tonåren, "Tänk på att vara förebilder för dom yngre. Gör si gör så, men gör absolut inte sådär!"
Idag på media kundskapen pratade vi om kroppspråk och hur man uttrycker sig.
Han tyckte att vi någon gång skulle testa gå och le mot personer vi mötte, eftersom han påstod att personen man mötte skulle le tillbaka.
Jag själv testade det på en tant nu på väg till Järven, inte tusan log hon tillbaka och då kände man sig bara genomskinlig.
Borde det inte vara så att dom äldre, vuxna, borde se sig själv som förebilder, och därför borde DOM gå runt och le när man möts, inte bara mot dom dom känner utan alla!
För annars är det ju onödigt att lära ut om hur man ska bete sig, när man själv inte gör det.
Och föressten, varför kan man inte bara gå runt och le, om man är glad? Varför ska man alltid behöva se moloken ut såfort man sätter foten utanför dörren, för man VET att när man ändå visar sin glädje, får man ingen respons.

Det finns så mycket man vill ändra...

/grassmonkey