we've learned to run away

Oj vad längesen jag skrev!?
Eller var det kanske inte det?
Det är lite jobbigt att vara hos pappa, har ingen dator, inget internet, dom enda tv kanalerna som fungerar är 1,2,4,6 och några andra skräpkanaler och mitt rum börjar inte ens bli färdigt, så än så länge bor jag fortfarande på brorsans rum!

Hur mycket har jag missat att få skriva av mig då? En hel del? Jag har ju glömt bort att berätta vilket trevligt bråk jag har genom gått... men vem kan ni ju gissar er till... jag tror iallfall det aldrig blr samma sak igen, om det ens blir kontakt igen är ju en helt annan fråga..
Men ibland och för en gång skull, känner jag att jag har riktigt jävla rätt, en känsla som jag gärna behåller om jag får.
Sen är det ju inte mindre förvirrande av alla andra små kryplingar som springer omkring, jag har bara lust att skrika ut allt... synd att ingen vill lyssna!

Nånting jag tycker är intressant är hur mycket jag kan ändra känslor över bara musiken jag lyssnar på, kanske det är min drömvärld som gör det? Isånnafall får den gärna lämna mig nu så jag kan leva i verkligheten, det vore bra mycket skönare...

Nej nu ska jag dra igenom Heros igen och sen sova...

"vi kommer inte över personen förrän vi träffar någon annan"

/grassmonkey

image37

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0