Varför försöker jag fortfarande, ger mig själv falska förhoppningar. Vad håller jag på med?
Det blir inget mer, det funkade inte. Jag lever fortfarande i min förbannad drömvärld och jag önskar den verkligen kunde försvinna. Eller att det blev som det var för en vecka sen... Lugnet tillbaka, inte pulsen som anfall och jagar mig runt runt, jag känner mig förlorad och vilen. Aldrig nog kännt mig så liten.

Min natt var hemsk, det var stressande, overklig, men samtidigt verklig, allt spelades upp igen och igen.
(och nej barnen som läser, det är inte det ni tror om att det är)


i'm fallin apart.

/newbie