come around
Jag skrev en låt igår. Den heter "Cause we all stand alone in the end" och jag tror på den texten, men jag kommer verkligen säga imot mig längre ner.
Idag vet jag nästan inte varför jag skriver, det kliade så oerhört mycket i fingrarna tidigare idag när jag jobbade, men det försvann någonstans på vägen.
Jag tror jag oroar mig för mycket.
Bosse verkar inte må bra och jag får såna jävla skuldkänslor så det nästan gör ont.
Hur tusan ska någon som inte kan prata kunna beskriva vad som är fel? Det är så himla frustrerande.
Och kom inte och säg att jag är dum i huvudet för att jag älskar mig häst, för det gör jag. Kalla mig vad ni vill, jag bryr mig inte.
Jag har bara en sak kvar att säga;
Om du har hittat någon du verkligen bryr dig om, så är det viktigt att släppa dom små sakerna, även om du inte kan släppa allt, för det finns inget värre än att känna sig ensam, hur många människor man än omges av.
People are not meant to be alone.
Vad var det jag sa?
/newbie
Klart du inte är dum för att du älskar din häst! Det är ju en bra sak! Jag är ingen hästmänniska själv, men när man ser din "passion" för dom små liven (xD) så önskar man nästan att man var det.
Måste bara säga igen att du är bäst på att skriva! Du är visst bra på att få ut de rätta orden & beskriva saker & jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver! Puss Sötnos :*
(skriver här för det var ditt senaste inlägg) Asså jag känner mig typ värsta efter och typ elak när jag läser de här som du skriver. För det känns som att jag inte vet något, och att jag har svikit dig. Jag vet att du har skrivit att du vill klara dig själv o.s.v men jag finns här och vi, bara vi två måste vara mer med varandra.
// Youre one and only EmmÄ :)
Jag håller med dig om bloggandet. Helt klart att det är så. Att man känner igen sig och blir avundsjuk! ^^
