Ja jag vet, jag bloggar som fan just nu och det måste bli riktigt tjatigt, men jag måste få skingra tankarna lite... för fan vilken jävla dag det var idag.
Blev en massa tjaffs på idrotten och vi var några som mer stod bakom en dörr och lyssnade istället för att stå i mitten och lyssnar på dom. Jag tror inte ens dom märke oss, det dumma var väl att man fick höra mer än vad man ville.
Det brast verkligen för mig vid en tidpunkt där, den där känslan att man inte duger till längre kom väl krypande tillbaka och jag har insett att det kommer föralltid vara en förstor förhoppning att få se ut som man gör, men blir aldrig accepterad för den man är.
Hög press känner man, fast jag vill hellre ge upp helt. Har varit med om mer än jag orkar redan.
Har bara lust att fly vidare säga hejdå och jag skulle aldrig ångra det.

Mighty Bouncer, the one and only - den enda jag har kvar på denna jord.


Jag som sagt är stort Scrubs-fan har hittat min favoritdel i hela serien, med världens finaste musik. Som tur är finns filmen på youtube så jag ska sprida den vidare.. Ha!
Har ni märkt hur mycket enklare det blir att blogga om man lyssnar på deppig musik samtidigt?

Jag rekomenderar artisen Joshua Radin iallafall.

All you have to do is cry.
- Joshua Radin
/newbie