Jag har så mycket att så säga, men jag kan knappt få ner det. Det hugger till varje gång jag får fram dom rätta orden, dom passar just då, i det ögonblicket, sedan försvinner dom igen.

Mitt liv, har ni någon gång tänk på dom två orden, har ni någon gång tänkt på ordet liv. Hur mycket det betyder egentligen. Mer än allt annat i världen.

Gå vidare, jag har gjort det, jag vill tro att jag har gjort det. Vad är felet med att vara vänner? Rädsla? Ångest?
Fan för dig, jag orkar inte längre. Jävla fegis.

Tusen ord, inga puzzelbitar som faller på plats, om jag ändå kunde få dig att förstå. Att du är omöjlig.
Jag tror inte på något eller någon. Jag är rädd, för att mista det vackraste jag någonsin haft, att jag ska sabba den här chansen, som jag gör med så mycket annat. Jag sabbar allt jag rör vid. Jag önskar jag kunde blunda och gömma mig.

Lifes tuff, som man säger jag tror det är sant.

Ursäkta mitt frispråk och inte sammanhängade meningar idag, jag har nog haft en smärre ångestattack idag vid lunch, det var därför jag försvann. Jag önskar jag hade gjort det helt.

Förstå meningen med texten och du har förstått mig. Jag önskar det fanns någon.

Tänk om jag har fel.
Jag kan ha fel.
Celsius

Cause I've started falling apart I'm not savouring life
I've forgotten how good it could be to feel alive.

/grassmonkey