Jag hört det i flera år, eller nej nu ljög jag, jag har hört det i hela mitt liv.
Det har kretsat runt mig och det har blivit en vana att höra det, så jag har lärt mig att förtränga det, lärt mig att uppskatta mig själv som jag är. För det är det jag använder mitt självförtroende till, det är därför jag kan framstå som kaxig och arrogant, men jag har lärt mig hur jag ska försvara mig själv och alltid stå upp för mina åsikter.
När nu plötsligt, alla andra runt omkring mig börjar gå runt och klaga på detta så tröttnar jag. Ni vet inte ens känslan av att ha det problemet, eller att någonsin blivit kallad det - ni vet inte hur det känns att vara/bli kallad TJOCK!
Jag har levt med det hela mitt liv, det är något som alltid funnits och ettrat sig in i min hjärna, men jag har min mamma att tacka för att jag är den personen jag är. Jag är stolt över den jag är och duger det inte så kan det inte hjälpas, jag tänker inte förändra mig för vad andra människor tycker, därimot kan jag förändra mig för min egen skull och det är det jag gör nu.
Jag anser mig själv inte som en typisk tjock människa som sitter hemma och tycker synd om sig själv, nej.
- Jag äter mindre än många andra människor.
- Jag har nu slutat äta godis.
- Jag går dagligen promenader.
- Jag rider 4-5gg i veckan.
- Jag försöker hinna gymma 1gg i veckan.

Jag är inte den typiska tjockisen som ni ser på tv och det är för att jag har min personlighet som skilldring. Jag är humanisk och envis och jag tänker aldrig sluta stå för att jag är den jag är.
För jag är bra som jag är, det vet jag och även om självförtroendet inte alltid är på topp, så är det något jag jobbar på.

Det är bara du själv som står i vägen för det målet du vill uppnå!

Och nu tänker jag sluta visa min sympati för folk som uttrycker sig att vara tjocka, för ni vet egentligen inte alls vad ni pratar om.

soulmate - why did i lie tonight, of course it's you.

/grassmonkey