Tänkt om jag dog i förrgår kväll, utan att jag det riktigt märkte...

Vad är det egentligen med att vara en förebild?
Jag kan inte se mig som en sådan, för jag skriver bara det jag tycker och tänker, när jag väl börjar få igång läsare, då drar jag mig undan, för jag känner att jag står i rampljuset och inte kan prestera. Jag vill inte skriva en massa onödig smörja som ni ändå inte tycker är intressant att läsa.

Jag VILL att det ni läser ska vara skrivet och jag verkligen menar det, det är därför jag inte skriver dagligen, för jag kanske inte har något att skriva om just nu, jag skriver det jag känner för stunden och är allt frid och fröjd tänker jag inte tvinga fram något halvdant som jag ändå inte tycker om själv.
Jag vill kunna titta tillbaka i min blogg och känna att dom inläggen är jag riktigt stolta över. För det är precis så jag känner och det är precis den jag är.

För det är såhär, det här är min blogg, bara min.

/grassmonkey