Hjälp vilka reaktioner man har fått på tidigare inlägg, jag blev nästan lite chockad när läsar antalet steg i ett 30tal!
Kul tycker jag då det är och att folk gillar det jag skriver, vilket jag egentligen inte kan förstå, jag skriver bara för min egen skull att kunna få ur mig allt som ligger och gruvar där inne, sen bryr jag mig inte så mycket om vem som läser det, jag vill inte göra någon revulation eller göra folk upprörda, mer att kanske få dom som läser att ta sig ur situationer på ett lättare sätt, men att se mig själv som förebild, det skulle jag aldrig kunna göra.

För mig är det viktigaste är att jag mår bra psykiskt, för utan att min hjärna skulle hänga med så blir det svårt att kunna prestera och må som jag gör och när min hjärna väl säger ifrån, vad kan jag då mer göra.
Jag kände tidigare i min vecka att jag totalt höll på krackelera - varför? Jo för att jag vill vara alla ställs, jag vill finnas för alla som behöver mig och det tar på krafterna.
För mig är mina kompisar absolut det viktigaste, för det är dom jag vill behålla genom mitt liv, det är dom som får mig att skratta, gråta och helt enkelt må bra och jag vill att dom ska må bra - men hur hjälper du en person om du själv inte mår bra?
Det går inte, du måste ha kontroll på dig själv och våga visa vem du är, annars dras man lätt ner med dom problemen man får höra, trots att det inte ens är en egna..

/grassmonkey