"Om han bara kunde förstå, att allt det han gör påverkar mig.
För det är honom jag vill vara med, innerst inne och hur mycket jag än skriker ut det, så vet jag inte om han egentligen tar det på allvar. Ser han mig egentligen?
Den som vill vara allt som jag egentligen inte är - eller är det jag?
För vi så perfekta för varandra, men vad hände med det?
Jo, en tredje person klev in.
Hon förstörde, utan att vara medveten om det. Lika omedveten som han är när han sårar.
Genom att prioritera olika saker varje gång, så man inte längre alls vet vad som är rätt längre.
För vad är det i mina ord han inte fattar och varför beter han sig så olika från dag till dag - bestäm dig för fan!
Jag vill inte vara där där som gnäller, drar mig undan och visar mig martyr, men ska jag iställetsvassa runt och låssas som allt är jättebra? Då ljuger jag för mig själv.

Vill du att våra drömmar ska stanna som fantasier, eller vill du att vi ska leva ut dom.
För jag kan tänka mig det, för du är så jävla rätt.
Eller vill du att allt ska dö ut, låta lyckan rinna ut i tomma intet - det är dit den är på väg nu.

Jag kan inte alltid vara där för dig, inte som du behandlar mig nu.
Det vet exakt hur det ligger till, men ändå fortsätter du såra - whats the point?
Kan du inte bara skrika åt mig, eller slå mig så jag kan känna din närvaro.

För ordet förlåt har aldrig haft sådan liten betydelse som det har nu."

/grassmonkey