B tjatar på mig om att han tycker jag är tråkig för att jag varken vill åka skoter eller lära mig åka slalom.
Okej, skoter är bryr han väl sig inte så mycket om, han har själv nyss köpt in ett monster som han visst ska hoppa och bruka och allt vad det nu heter. Jag tycker inte man behöver försöka ta livet av sig bara för att man har en skoter, men visst fine, hans liv.

Sen har vi det med slalom. Jag har för det första inte råd! Sen ska man lära sig hela den processen också vilket tar typ 87984350456407år!! Det är lätt för alla som har åkt i typ 10år att det inte är så svårt, men när man varken kan stanna ett par vanliga skidor och dessutom är extremt rädd för att få knäna ur led, så är det inget som riktigt lockar...
Sedan kan jag lugnt säga att jag skulle vara så jävla förbannad innan jag var klar att jag aldrig mer skulle vilja åka. Min prestationsångest säger att man alltid ska vara bäst, det är bara det eller inget som gäller och man kan inte vara bäst när man är ny på något.

Så kalla mig gammal och tråkig, men jag känner inte för att lära mig åka slalom, då man dessutom blir kall av all snö man skulle få på sig och ha ont i svanskotan innan man är klar - jag klarar mig då utan den sysslan och innan jag har lärt mig, så är all snö borta, YES!