Nej nu jäklar! Nu är jag arg, deprimerad och glad på samma gång! Hur lyckas jag?
Han har, (ja jag vet att jag pratar för mycket honon) verkligen gjort det dummaste han kan göra, det trodde jag aldrig om honom.  Att svika en vän på det sättet, när man säger att vänner och familj alltid ska komma i första hand - kiss my ass med den teorin!
Han lever i sin egna värld, egna bubbla, där han väljer personerna som ska få befinna sig där och om man inte anpassar sig så blir man utknuffad. Det han inte verkar förstå, är att vissa personer inte kommer tillbaka, dom hittar andra bubblor där dom inte blir utsparkade, så fort dom gör något fel.
Jag trodde aldrig att han var så martyr och egoistisk. Aldrig!
Just nu kan jag aldrig förstå hur jag kunde vara tillsammans med honom, jag trodde aldrig han skulle hantera livet såhär efter. Det känns som något är så fel, men att man inte ska tro det.
Jag blir så förbannad när folk tillåter sig behandlas på det där sättet. Stampa ner foten och säg att du fått nog.
Du är värd något så mycket bättre!

Nu ska jag berätta min glädje, jag tävlade idag och Adrienne var så duktigt. Vi red på 63%, vilket är det högsta jag någonsin ridit på och vi debuterade även LA, dock bara med 53%, men jag är nöjd, för hon var riktigt arg på mig.
Vi vann faktiskt, eller okej det var en delad seger. Men ändå, vi är inte sämst.


"it's gona take a long time to love"

/grassmonkey