Kvällen blev känsloladdad.
Kom hem till ett helt tomt hus ikväll, pratade med han i telefon om några småsaker bara, sedan bara brast det.
Jag grina och grina och grina och visste inte vart jag skulle ge mig.

Tillslut kunde jag ta mig samman och äntligen åka ut på stallet. Där är min fristad.

Jag fattar verkligen inte hur det kunde bli så här, jag vill nästan kräkas när jag tänker på det.

Det är dags att gå vidare

Ja, nu är mitt humör bra igen...
Det går verkligen upp och ner, har alltid en neråt period i mitten av dagen och en stund mot kvällen, sen resten av tiden mår jag faktiskt hyffsat bra.

Har föressten fått en kommentar:
Jag måste få säga en sak. du verkar ha så bra självförtroende och självkänsla och det vill jag jätte gärna ha också. jag klankar jämt ner på mig själv, tycker alltid att jag inte duger till något och varje gång jag ser mig i spegeln så känns det som en mardröm ungefär. är inte egentligen så andra ser mig men det är bara jag som gör det.
vill veta hur du lyckas med det och kan du dela med dig av nått tips till oss som inte tror på oss själva? skulle uppskattas om du skrev ett inlägg om det:) :) :)

Detta tycker jag är sjukt roligt, men den kommer verkligen vid en dålig tidpunkt då mitt självförtroende ligger på botten.
Ska ta tag och skriva ett sånt här inlägg, när jag har en dag då jag mår riktigt jävla bra - det lovar jag.

Ingen framgång utan motgång