Vad är det med livet och dess eviga svek?
Det finns alltid tidpunkter där livet sviktar och man tvivlar på vem man egentligen är och varför det blev som det är.
Jag ställer inte höga krav på livet längre, efter allt man går igenom, tror jag att livet sänker dom förhoppningarna man har.
Jag är så less på allt som har med höstdepperitioner att göra och önskar att denna dystra tiden bara tog slut.
Jag är också less på alla gnällande människor, jag tycker bäst jag vill och så är det. Tack men jag bad inte om din åsikt.

En sak som jag därimot är riktigt irriterad på är detta eviga tjat om emo.
Jag lyssnar på Tiger Lou bäst jag vill och jag tänker tamigfan åka och se dom i Sundsvall också, vare sig med eller utan er. Deras musik kan vara seg, känslosam och depprimerande. Men det är det jag gillar med dom. Eller han kanske jag ska säga. För han som är Tiger Lou spelar alla instrument själv när han gör skivorna, men han har även ett liveband han spelar med. Det tycker jag är rätt tufft.

Och jag vill ha pengar. Pengar så jag kan åka bort.
Jag är så sjukt sugen på att åka iväg hemifrån ett tag nu igen. Gärna själv och bara, ja, vara.
All press, mörka tider och tråkiga dagar. Det är allt för många.

Sedan tänker jag tacka Sandra. För att hon gjorde min helg så jävla bra. Mycket bättre än den var tänkt.

Detta inlägg har tagit 2dagar att skriva. Och jag är inte nöjd. Men jag orkar inte bry mig längre. Tack.

/newbie