Ibland undrar jag hur mycket man ska stå ut med egentligen innan det någonsin tar sin effekt.
Jag avskyr att bråka och jag avskyr ännu mer att bråka utan någon repsons. När den andra personen blir bara tyst, säger ingenting och man tillslut måste lägga till orden: Men säg någonting då....

Igår var en sådan där dag jag bara hade lust att lämna rummet. Stänga dörren och aldrig öppna den igen.
Vad är det för idé att vara i ett förhållande och det hela tiden ska ske förändringar.
Jag vill inte vara den som lessnar och låter det ta slut. Inte när det egentligen är så bra. Men ibland känns det som att det verkligen är på väg på världens ände och ingen kan reda upp det.

Jag har tröttnat på att vara den som ber om ursäkt.

---

Förövrigt så hade jag och min kärlek 3månader i lördags. Grattis på oss.