Jag hatar när jag bli övertrött, grinig och skriver/gör saker som jag egentligen inte menar.
Det jag skrev, var egentligen inte menat åt någon, men jag erkänner att jag bråkade med min syster och i stridens hette så var jag väldigt väldigt besviken, det är inte alls som det låter, men jag kändes mig sårad och övergiven.

Jag tror att jag någonstans inom mig har någonting som inte mår bra, men jag vet inte vad det är och därför kan jag inte ta tag i det.
På slutet har jag varit väldigt känsloladdad och exploderat för det allra minsta, eftersom jag inte har känt mig uppskattad, utan bortglömd.

Men idag är jag glad, och sjukt trött.

---

På något sätt älskar jag söndagar, för då sover jag och Björn alltid hos min pappa, eftersom jag har sovmorgon imorgon, men han vill alltid mysa till det med dricka och film och hela rasket, så på något sätt är söndag-kvällar den dagen på veckan jag verkligen kan vila.