Kan ni fatta att framtiden står runt hörnet för oss?
Jag tror nästan att jag talar för alla då jag säger att jag är rädd för vad som ska komma.

Vad ska jag göra?
Hur ska jag göra det?
Måste jag flytta?
Kommer jag klara det?
Vad händer sen?
Tänk om jag misslyckas..

Jag sitter just nu och och funderar på att söka till Umeå, för det är dit det lockar.
Men samtidigt vet jag inte om det är det jag vill.

För jag vet verkligen inte vad jag vill. Och jag blir galen, för det borde jag ha klart för mig nu.
Men efter allt som har hänt och händer, vet jag inte längre vad jag vill och vad jag klarar.

Allt handlar nog om att bara ta sig själv i kragen, tänka på sig själv och säga:
Det här gör jag för min egen skull.