Ska det vara såhär svårt?

Sitter och tycker lite allmänt synd om mig själv.
Har ju äntligen bestämt mig för vad jag har tänkt göra i höst, flyttat runt valen, petat, funderat och tagit beslut.

Det SKA blir Umeå. Jag vägar något annat. Det är min häst jag sätter i första hand nu.

Men sen så är det ju allt annat
- hur hittar man en bostad?
- hur mycket kostar det?
- hur söker jag bidrag hos csn?
- hur mycket ska man söka?
- vad gör man om man kommer in?
- hur fungerar högskolan?
Det finns ju tuuuuuuuusen frågor och egentligen så vill jag bara skrika på hjälp och be mamma att fixa det åt mig.
Men det funkar ju inte så.

Nää fy fan för det här vuxenlivet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0